Krigsfilmer som innefattar en stor dos skräck och onaturligheter är ett ganska ovanligt fenomen inom filmens värld. Visst, vi har filmer som T.ex. Below, Deathwatch och Dog Soldiers men nu även den koreanska R-Point.
Vi befinner oss i 1972 och kriget i Vietnam är snart slut. För drygt sex månader sedan försvann nio koreanska soldater i ett mystiskt område som kallas R-point. Den ende överlevaren, löjtnant Choi håller på att tillfriskna på ett sjukhus samtidigt som ett mystiskt radiomeddelande når militärledningen.
Det visar sig vara ett meddelande från soldaterna som saknas. Choi får i uppdrag att samla ihop sin trupp och återvända till R-Point för att undersöka vad som hänt de saknade soldaterna som alla trott var döda. Väl på plats börjar märkliga och skrämmande saker att hända.
Som vanligt är skådespeleriet bra, utan att för den skull imponera. Aktörerna gör sitt jobb och det hela fungerar. Spänningen låts krypa fram sakta och effektivt ju längre in i filmen vi kommer. Det blir hela tiden allt mer mystiskt och våra soldater utsätts för en svårdefinierad och allt mer skrämmande behandling. Det är psykologiskt och snart är de rejält skärrade och rädda. De vet inte vad som händer och dess vacklande sinnen resulterar i att de snart blir paranoida och inte litar ett dugg på varandra. Som om inte detta vore nog så är filmens miljöer verkligt kusliga. Soldaterna slår läger i ett stort och övergivet hus, utanför finns ett stort gravfält och strax bredvid ligger ett nergånget tempel. Miljöer som man helst inte vill smyga omkring i ensam på nätterna. Speciellt inte då något okänt väsen finns därute i mörkret. Det hjälper heller inte mycket när man är flera då man inte vet om ens kamrater fungerar normalt i huvudet. Creepy.
R-Point är inget mästerverk. Det känns som om filmen hade tjänat på att vara lite mer otäck. Nu blir spänningen mest en krypande ovisshet. Regissören hade gärna fått vrida upp läskighetsratten ett snäpp till, då hade man fått till en historia med lite mer jävlar anamma. Det kanske hade fått nackhåren att resa sig litegrann och fått filmen att bli lite mer otäck istället för aningen psykologisk. Det gläder mig dock att man inte har använt sig av en massa specialeffekter. Här byggs stämning och skräcken upp med hjälp av enkla medel och det ska man ha heder för. Ett bra bevis på att man klarar sig utan en massa splattiga dataeffekter och annat trams. Slutet lämnar många intressanta funderingar och det diskuteras flitigt om detta på andra platser på webben. Något som är underhållande och värt att kolla upp. Nu är dock R-Point inte dålig, jag hade bara förväntat mig lite mer av den. Den fyller sin funktion men höjer sig inte över mängden, den är dock välgjord och kan mycket väl underhålla en kall vinterkväll som denna.
Bilden på dvd´n var okej, men i mina ögon lite kornig. Ljudspåret i DTS var trevligt och väl mixat. Extramaterialet på den svenska utgåvan bestod i en bakomfilm samt en trailer.
Joh@n
Inlägg (RSS)