Asiatisk film har de senaste åren allt mer lyfts fram på den svenska filmscenen. Med regissörer som John Woo, och inte minst Ang Lee har såväl tillgång som intresse stärkts rejält för asiatisk film. Asiatisk film är inte längre ett undergroundfenomen i Sverige, och nu handlar filmtypen inte längre enbart om Hongkongproducerad actionfilm. Visst finns det fortfarande gott om Kung-Fu och så kallade martial-artsfilmer, men dessa har minskat till förmån för mer nyanserade historier. Filmer som Infernal Affairs, Ju On, Versus och Returner har fått kultrykte, men det land som nu producerar de mest intressanta filmerna är i mångas ögon Korea. Några svenska filmbolag har visat framfötterna och faktiskt uppmärksammat detta. Detta har lett till att ett flertal filmer getts ut på video och dvd men också på biograferna i Sverige. Fler koreanska filmer kommer dessutom att ha biografpremiär senare i år. En stor anledning till detta är att flera koreanska filmer vunnit tunga priser vid ansedda filmfestivaler. Senast vann Chan-wook Park´s (bilden ovan) thriller Oldboy stora jurypriset i Cannes i år och hans tidigare film Sympathy For Mr Venegance har fått tunga priser vid tre olika filmfestivaler. Kvaliteten på såväl skådespelare som regissörer har höjts, och budgeten likaså. Hungriga unga koreanska regissörer ser nu sin chans och med ökat självförtroende ser de med ljusa ögon på landets filmbransch.
Genremässigt är den koreanska filmfloran ovanligt varierad. De senaste åren har landet fått fram framgångsrika filmer i väldigt varierande genrer. Komedier går bra, krigsfilmer också, men man har även lyckats att göra dramer, rysare samt thrillers som gått bra på biograferna. Studerar man genreindelningen de två senaste åren på den egenproducerade filmen på landets biotopplista märker man att actionfilmer och komedier är de genrer som lockade mest folk 2003. Året därpå, 2004 dominerade komedigenren.
De svenska filmkritikerna har hittills varit ganska svala, till skillnad från festivaljurys samt dess publik. Biotopplistan i Korea de senaste åren talar dock sitt tydliga språk. Både 2003 och 2004 har ingen av de ca 350 utländska filmer som haft premiär i Korea lyckats knipa förstaplatsen på landets biotopp. Istället har det varit egenproducerade actionfilmer som lockat flest besökare. 2003 krossades Sagan Om Konungens Återkomst totalt av den egenproducerade krigsfilmen Silmido. Silmido sålde nästan dubbelt så många biljetter som Peter Jacksons tretimmarsäventyr. Förra året toppades samma lista av krigsdramat Taegukgi – The Brotherhood Of War. Tvåa blev då mastodontfilmen Troja, en film som knappt lyckades dra en tredjedel så stor publik. Silmido och Taegukgi – The Brotherhood Of War lockade nästan en fjärdedel av landets 49 miljoner stora befolkning till biograferna. Trenden är densamma även föregående år, inte ens en storfilm som Titanic hade något att sätta emot Kang Je-Gyu´s thriller Shiri.
En av anledningarna till att trenden ser ut på detta vis beror på att den koreanska filmindustrin skyddas av landets regering. Ett filter ser till att mota en stor del av den västerländska filmen från att ta sig in på landets biografer. Med hjälp av ett kvoteringssystem har man sett till att minst 40 % av de filmer som visas på bio i Korea ska vara inhemska. Ett system som lär vara i fara då de västerländska filmjättarna inte uppskattar denna regel. På frågan om hur det är att vara regissör i Korea svarar regissören Kim Eung-su följande. – ”Det är en risk för oss lite äldre filmskapare att arbetsklimatet blir sämre när branschen satsar på kommersiell film, och gärna ökar riskerna genom att satsa stora pengar på nya okända regissörer”. Denna vilja att ta risker och att satsa på oprövade kort skiljer den koreanska filmindustrin från många andra länders tänkande och vittnar om en frisk produktionsvilja. Så har det dock inte alltid varit, förut var den politiska censuren hård och filmbranschens ekonomi var inte alls lika stark som idag.
Kommersialiseringen har ökat de senaste åren, och med en marknadsandel på nära 50 % är den koreanska filmbranschen minst sagt stark. Dock kan finansieringen av smalare independentfilm vara ett problem. Speciellt för yngre regissörer menar regissören E J-Yong. Regissören Chan-wook Park påpekar också i flera intervjuer att landets filmdistributionssystem gör det svårt för en del filmer att få plats bland biografernas tablåer. En stabil hemmamarknad är dock inte hela sanningen till varför ekonomin är så stark. Koreanska filmer går bra, även utanför landets gränser. I Japan har både Shiri och Jae-Young Kwak´s romantiska komedi Windstruck sålt mer än en miljon biljetter. Malaysia är också en stor marknad och nu väntar resten av världen på filmer som t.ex. Oldboy, Sympathy for Lady Vengeance samt Another Public Enemy. Påkostade filmer som regisserats av landets storregissörer. Glädjande nog satsas det också på koreansk film här i Sverige. SF annonserar biografpremiärer av ett flertal stora titlar under året. Filmer som Arahan, A Tale Of Two Sisters, Kashern samt Taegukgi – The Brotherhood Of War kommer att synas i svenska filmhyllor senare i år. Intresset för asiatisk film verkar vara stort, inte bara hos publiken. Direkt till dvd kommer även filmer som Silmido, Memento Mori, The Ghost, Doll Master, Bushinsaba och Samaritan Girl.
Regissören som verkligen har gjort sig ett namn utanför Korea är den snart 43-årige Chan-wook Park. Chan-wook Park skulle egentligen bli konstkritiker. Han studerade filosofi vid Sogang Universitet i Seoul. Tanken var att lära sig så mycket som möjligt om estetik, för att verkligen få förståelse för konstverken. Universitetet höll dock inga kurser i just estetik så intresset för fotografering gjorde att Chan-wook Park gick med i skolans fotoförening. Det var där han såg filmen som fick honom att bestämma sig för att bli filmregissör, Alfred Hitchcocks Studie I Brott. Efter avslutade studier började Chan-wook Park arbeta som kritiker, samtidigt som han drömde om att förverkliga sin dröm om att få regissera en egen film. Efter att ha hoppat in som regiassistent fick han så 1992 chansen att på egen hand regissera filmen Moon Is… Suns Dream. En film som inte drog speciellt stor uppmärksamhet till sig.
Annat var det åtta år senare när hans actionthriller Joint Security Area hade premiär. Den slog alla publikrekord i Korea vid premiären den nionde september 2000. Filmen var en actionthriller som utspelas i den avmilitäriserade zonen mellan nord och Sydkorea. En film som skildrar vänskapen mellan några gränsvakter på var sin sida om gränsen. Filmens popularitet fick en positiv betydelse för Chan-wook Park. Nu kunde han göra precis de filmer han själv ville utan att någon ifrågasatte hans beslut eller filmiska stil. Han fortsatte inom actiongenren genom att två år senare regissera Sympathy For Mr Venegance.
Den fick den svenska titeln Hämnarens Resa och titeln avslöjar precis vad filmen handlar om. Filmen är en spännande, välspelad, och tragisk historia med vissa drag av Takeshi Kitanos filmer. I centrum står Ryu, en dövstum kille som fått sparken från sitt jobb då han istället för att jobba tagit hand om sin svårt sjuka syster. Systern behöver en ny njure och Ryu blir blåst av en oärlig organhandlare och desperationen eskalerar. Hämnarens Resa blev populär, men den gick inte alls lika bra på biograferna som Joint Security Area. Detta kan ha sin förklaring i att publiken ville ha en uppföljare till Joint Security Area, men också att kritikerna var kluvna till filmens tema och dess grafiska våldsskildringar. Hämndtemat följdes upp med den otroligt kritikerrosade Oldboy, som fick den svenska titeln Hämnden. En film som vann det stora jurypriset vid festivalen vid Cannes och som vunnit åtskilliga andra tunga festivalpriser. En imponerande stilren berättelse om svek, hämnd och oväntade vändningar.
När denna artikel skrevs hade Chan-wook Park precis färdigställt filmen Three… Extremes, eller Three Monster som den också kallas. En film i tre delar som Chan-wook Park regisserat tillsammans med tre andra regissörskollegor. De övriga regissörerna är den kontroversielle japanske splatterpunkregissören Takashi Miike samt den kinesiske regissören Fruit Chan. Chan-wook Park står för delen med titeln Cut. Cut är en skräckhistoria med hämndinslag och den har fått den bästa kritiken av de tre delarna i denna lite annorlunda film. Den tredje delen i hämndtrilogin har nyss haft premiär i Korea och Sympathy For Lady Vengeance gick bra på biograferna redan den första dagen. Det är osäkert om den får svensk biografpremiär men 2006 blir trots allt ett ovanligt spännande filmår.
Inlägg (RSS)