Då jag fascinerades av fenomenet Pitcairn efter att ha sett Myteriet På Bounty i min ungdom pånyttföddes mitt intresse för myteristerna och dess öde när jag strax före jul köpte filmen på dvd. Jag skrev om filmen här och länkade till några sidor som handlar om just Pitcairn. Efter att ha följt länkarna och googlat på ön ville jag veta mer. Öns intressanta historia, dess läge och framförallt den lilla befolkningen gör Pitcairn oerhört spännande. Flera böcker har skrivits i ämnet och Anders Källgårds andra bok om ön visade sig innehålla mycket av det jag ville veta. Författaren är ö-älskare och läkare och har skrivit flera böcker och ett stort antal artiklar om just öar. Du hittar länken till hans informativa hemsida längre ner på sidan, väl värd ett besök. Till Pitcairn kom han för första gången redan 1980 efter att ha brevväxlat med öns Postmästare. En korrespondens som efter ett tag resulterade i en inbjudan. Eller som Källgård beskrev det i boken, det är ju bara att komma hit som postmästaren sa. Visst, bara och bara. Att ta sig till en av världens absolut mest svårtillgängliga och avlägsna platser skulle visa sig vara lättare sagt än gjort. Hur som helst så kom Källgård till ön 1980 och började studera dess språk som är en blandning av gammaldags engelska och tahitiska. Han fick snart många vänner och trivdes på ön.

I den här boken kastas vi 16 år framåt i tiden och hamnar då i 1996. Källgård har bestämt sig för att återvända till ön. Denna gång följer hans familj med. Planen är att han ska arbeta som allmänläkare på ön och samtidigt undersöka om öns eget språk förändrats under de 16 år som gått. Dessutom är nyfikenheten stor om den lite drygt 45 man starka befolkningen har påverkats. Lever de som de alltid gjort? Trivs de? Finns det osämja på ön?

Källgård har presterat en bok som är oerhört lättläst. Livet på ön (och på de andra öarna som han besöker i Polynesien) skildras i dagboksform. Hans upplevelser presenteras för läsaren i korta och koncisa kapitel som oftast inte är längre än ett tiotal rader. Boken spänner om ca 180 sidor och här finns en del bilder, både foton och teckningar. Dock hade jag mycket gärna sett fler foton, framförallt från Pitcairn. Bristen på bilder är i mitt tycke bokens svaghet, men det kan Internet avhjälpa i viss mån. Fast det hade helt klart varit intressant att se flera av Källgårds egna fotografier. Det känns som att läsa en blandning av resedagbok och guidebok över de mest avlägsna platser man kan resa till. Det blir ofta intressant och fascinerande men tämligen kortfattat och inte speciellt djuplodande. Detta är dock inget problem för mig då boken gett mig massor av intressanta ämnen att fördjupa mig i. Google är den här bokens bästa vän och jag har googlat och lärt mig en hel del om Polynesien, Pitcairn och Påskön. I slutet av boken finns en nyttig dos av kommentarer och referenser till många av kapitlen och den delen är en guldgruva till vidare fördjupningar inom den polynesiska övärlden. Mitt huvudsakliga intresse för boken grundade sig på mitt intresse för just Pitcairn. Källgård med familj stannade två månader på ön och skrev om detta i bokens första 66 kapitel.

Sedan gick resan vidare mot andra destinationer. Glädjande nog så fortsätter författaren i samma stil och tar med läsaren till flera berömda men avlägsna platser. Precis som Tor Heyerdahl hamnar vi bland stenstoderna på Påskön, men också på Rarotonga, Raroia (här strandade Kon-Tiki), Fatuhiva och Hiva Oa. Dessa destinationer skulle visa sig ge många intressanta anekdoter om såväl kändisar som Jacques Brel, författaren Herman (Moby Dick) Melville och Paul Gauguin. Men också insikter i hur dessa öars samhällen och kulturer fungerar. Fredrik Sjöberg på SvD konstaterade att boken var en perfekt sommarbok, jag fastställer nu att det idag är 40 centimeter snö utanför mitt fönster och att boken med fördel kan avnjutas även en vacker vinterdag. Tyvärr får boken en trist avslutning då den stora skandal som drabbat ön tas upp. Betyget blir dock gott och jag sträckläste boken vilket inte händer ofta. Jag hoppas verkligen på en tredje del om Pitcairn där det kommer fram vad som egentligen skett. Blir så fallet kommer det nog tyvärr att ta sin tid, men den som väntar… … …

Nu ska jag försöka få tag på Källgårds första bok om Pitcairn, Myteristernas ättlingar som gavs ut 1986. Den är dock lite knepig att få tag på så det lär blir ett fjärrlån på biblioteket då den inte finns på vare sig mitt bibliotek, adlibris eller bokus.

Pacific Island Travels om Pitcairn

Pitcairn enligt CIA Factbook


Ytterligare en reseskildring om Pitcairn

Anders Källgårds hemsida

Utdrag ur boken

Carlsson Bokförlag

Wikipedia om skandalen på ön

Ett svar på “På Pitcairn : Återbesök I Polynesien”
  1. Harry Holm skriver:

    Jag kan ordna ett ex av Anders Kllgrds
    praktverk MYTERISTERNAS TTLINGAR
    Harry

  2.  
Lämna ett svar