Kanonfilm

Det är inte varje dag man snudd på kastas in i väggen när man sätter på en cd. Idag hände det mig igen (förra gången var när Raised Fist släppte sin senaste cd). Robb Flynn och co har efter de senaste (i mitt tycke medelmåttiga) alstren Supercharger och Through The Ashes Of Empires revanscherat sig å det grövsta.

Det inledande spåret Clenching The Fists Of Dissent är så intensiv i sin framtoning att jag bara häpnar. En muskeldödare som under sina lite drygt tio minuter verkligen ger en försmak av vad som komma skall. Här finns ett jävlaranamma och en frenesi jag inte hört på mycket länge. Dessutom svänger det rejält, här finns en massa tempoväxlingar, groove och ösiga riff som är svårt att inte kapitulera för. Och det var bara öppningsspåret. Det finns mer, av samma stil och samma höga klass. Spår som Halo samt den svårt smittande Now I Lay Thee Down är rena dynamiten.

Det enda som jag har svårt för är att fyra av spåren har en speltid på över nio minuter. Det gör att skivan blir lite svåröverskådlig. Personligen föredrar jag kortare spår, men här måste jag dock kapitulera. The Blackening är en lysande skiva, den är dessutom helt omöjlig att spela på sansade nivåer då Robbs sång bäst återges på hög volym. Den här ska du inte missa!

Officiell Hemsida

Skivbolagets sida

Intervju med Robb Flynn

Wikipedia om bandet

Inlägget postades torsdag 5 april 2007 klockan 10:31 e m och finns under Personligt. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.