En av många serier jag medvetet bestämt mig för att skippa, trots att jag vet att jag antagligen kommer att gilla dem starkt var Oz. HBO´s bautasuccé i fängelsemiljö, visades på Tv3 strax efter midnatt för några år sedan och sändes i sex säsonger. Att påstå att Tv3 klantade bort serien med sin sändningstid är väl en underdrift. Hur som helst så finns den på dvd sedan länge och det kändes skönt att lägga sig ner i reclinern efter en lång dag på kontoret och ta del av det första avsnittet. Med tv-mått mätt så är seriens avsnitt rejält tilltagna, och sträcker sig om ca 55 minuter.
Döm om min förvåning när jag tittar på klockan och märker att jag fastnat rejält i intrigerna på Oz Utan att ha lämnat stolen (ok den är skön) har jag i ett sträck betat av hela den första säsongen. Mer eller mindre trollbunden har jag alltså suttit och kolla på tv i nästan åtta timmar i sträck, iofs bytte jag skiva nån gång men ändå. Det, mina vänner har nog aldrig skett förr. Jag ser redan fram emot att kolla på säsong två och förstår varför serien fått otroliga 9.3 av 10 på IMDB. Seriens styrka är dess karaktärer och dess karaktärsutveckling. Seriens huvudpersoner är väl uttänkta och mixen mellan udda typer, hårdingar, psykopater, vakter och annat folk är ytterst väl författat. Att en del karaktärer spårar ur, blir klokare eller snabbt rycks bort från serien gör den oförutsägbar och väldigt spännande. Dock konstaterar jag att jag stör mig rejält på Harold Perrineau som jag tycker är genomusel som skådis/berättarröst. Skippa honom och jag är säker på att serien hade fått ännu högre betyg. Nu blir det lite käk och sedan en titt på ett nytt avsnitt. Jag har fem säsonger kvar, sedan väntar följande tv-serier på dvd att ta i tu med: Dexter, Deadwood, Prison Break, NYPD Blue säsong 4 samt lite annat trevligt. Underbart.
Inlägg (RSS)
Efter att nu kollat igenom 5.5 säsonger konstaterar jag att jag är förbannat trött och irriterad på Perrineaus jönserier i seriens ”upplysande” inslag. Annars håller serien helt sanslöst hög klass. Fullt ös hela tiden, intriger till förbannelse och allmänt skön berättarstil. En höjdare.
[...] Skådespelarna är bra, Ellen Page som Juno fungerar utmärkt och det gäller även för Michael Cera (från den suveräna Superbad) som hennes nerdige men sympatiske pojkvän. Ellen Page ger Juno en härlig personlighet, hon är smart, bitsk och charmig. Dessutom är hon en skådespelarska som inte har några som helst problem med att spela karaktärer som skiljer sig rejält från varandra. Hon är all-round helt enkelt. I övriga roller ser vi (glädjande nog) J.K Simmons (Oz, Spiderman mfl), Steven Christopher Parker (Cityakuten) och de känns bra castade. Juno fick snabbt en rent sanslös hype och alla gav den suverän kritik, vilket gjorde mig relativt skeptisk. Kunde den verkligen vara så jäkla bra? Skulle Juno vara den ultimata må-bra-filmen som alla påstår? [...]
Oz är bäst.