Thomas Ståhl (Persbrandt) styr sitt maffiaimperium med järnhand och hans inflytande överskrider alla gränser. I historiens centrum står gangstern Antonio Moro (Peter Gardiner) som kämpar för att lämna maffian och överklasskillen Alexander Klintberg (Lukas Loughran) som samtidigt dras in i den kriminella världen. Civilpolisen Tanya Pilfors (Zara Zetterqvist) och hennes kollega kriminalkommissarie Kent Lundstedt (Kjell Bergqvist) leder Stockholmspolisens kamp mot den organiserade brottsligheten.

Efter tio minuter vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Micke Persbrandt, Lukas Loughran och Peter Gardiner i all ära, de klarar sig bra. Men de andra. De andra, far åt helvete rent ut sagt. Här finns en del skådespelare som agerar och spelar något så vedervärdigt uselt och irrationellt att man som åskådare bara vill sjunka genom parketten. Här finns massor av repliker som uttalas med absolut noll känsla och karaktärer så orealistiska att man bara baxnar. När man trodde att man sett den mest klyschiga och stereotypa karaktären genom tiderna, hoppar det snart fram en ännu värre. Men skådespelarnas oförmåga att leverera repliker på ett normalt och någorlunda trovärdigt sätt är minst sagt irriterande. Satsmelodier, uttal, tempo, tonlägen, skulle folk i vardagen prata så här platt, oengagerat och onaturligt? Knappast.

Det man ska ha beröm för är att man i alla fall försökt. Intentionen var god och dessutom har filminstitutet inte sponsrat filmen med skattebetalarnas pengar. Sedan finns här en del vackert filmade och ljussatta scener, men slutprodukten når definitivt inte upp till godkänt. Dock blir jag nyfiken på Lukas Loughran som är en av få skådespelare i filmen som är naturlig i sin roll, han kan bli något att räkna med. För övrig feedback, läs recensionerna på discshop.

Gangster

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Reggad på Commo.se

Lämna ett svar