Sexårige Albin försvinner spårlöst från sin förskola och hela Ystad engagerar sig i familjens och polisens alltmer desperata sökande efter pojken. Spåren leder snart Kurt Wallander och hans kollegor i riktning mot en pedofildömd man, nyligen utsläppt efter att ha avtjänat sitt straff. Men också mot sanningar som visar sig vara långt mer fruktansvärda och komplicerade än vad någon av dem kunnat föreställa sig.

Det har blivit dags för ännu en ny snutfilm om kommissarie Kurt Wallander och hans team i den lilla idyllen Ystad. En pyttestad där det händer hur mycket kriminell action som helst. Denna gång försvinner en liten pojke från sin sexårsverksamhet (annat ord för dagis, som man lärde ut i filmen) samtidigt som en pedofil nyss flyttat in i the neighbourhood. Martinsson blir genast övertygad om att den hos mamma boende pedofilen har med försvinnandet att göra. Kurt tycker dock att Martinson går lite väl hårt ut. För att vara den femtonde (pust) filmen om mr Wallander så börjar den här ganska starkt och bra. Gillar man svensk polisfilm (läs Beck, Wallander och filmerna om Iréne Huss) så är säkerligen denna ett måste. Speciellt i mellanmjölkens land där fläskfilén står på bordet på fredagskvällen och filmer som denna plockas fram för att starta upp det obligatoriska fredagsmyset efter att kidsen har lagt sig.

Förra veckan såg jag och min polare Danne den fjortonde Wallanderfilmen. Den här är dock lite vassare och även om det blir förutsägbart i slutet så är den faktiskt helt okej som tv-underhållning. Jag skulle aldrig se den på bio (för hutlösa pengar) men som kvällsunderhållning när regnet står som spön i backen funkar den. Skådespeleriet är hyggligt och Jan Mybrand har jag alltid haft ett gott öga åt. Annars går det på autopilot och efter lite drygt 90 min konstaterar jag att jag nyss sett den femtonde filmen om Wallander och att det kommer en ny om någon vecka som kommer att handla om mc-kriminalitet. Jag suckar och tänker ”oj vad fräscht” men vet att jag tillsammans med mina vänner kommer att se den också. Wallanderfilmerna är trots allt ibland sevärda och Krister Henrikson är faktiskt bra, även om det inte handlar om Die Hard-kaliber på actionsekvenserna eller de mest intressanta och mest spännande historierna. Du hittar fler recensioner av svenska polisfilmer om du följer länkarna nedan:

Wallander – Mastermind
Wallander – Mörkret
Wallander – Afrikanen
Wallander – Steget efter
Wallander – Den svaga punkten
Beck – I Guds namn
Beck – Den svaga länken
Beck – Den japanska shungamålningen
Irene Huss – Tatuerad torso
Gangster

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Officiell Hemsida

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Creeper

Ett svar på “Wallander 15 – Skulden”
  1. […] svensk polisfilm: Beck – I guds namn Beck – Den japanska shungamålningen Beck – Den svaga länken Wallander – Skulden Wallander – Hämnden Wallander – Den svaga punkten Wallander – Steget efter Wallander – Afrikanen […]

  2.  
Lämna ett svar