Under mitten av andra världskriget återvänder överste Claus von Stauffenberg till sitt hemland för att ansluta sig till den grupp militärer som konspirerar för att mörda Hitler och befria Tyskland från diktatorskap. I en tid där ingen går att lita på tvingas Stauffenberg leda operationen och spela ett dubbelspel för att sedan själv döda Hitler.

Filmen kunde egentligen heta Attentatet mot Hitler för det är vad den handlar om. När det blev klart att det var Bryan Singer som skulle regissera mr Cruise i den här filmen blev jag glad. Singer är nämligen en lysande regissör (se bara på den eminenta De Misstänkta, men minns även filmer som X-Men och Apt Pupil) och med han bakom spakarna kan Valkyrie bli en extraordinär film. När jag såg att Bill Nighy (helt suverän skådespelare), Kenneth Branagh (say no more), Tom Wilkinson, Tomas Kretschmann, Terence Stamp och Eddie Izzard skulle medverka svävade jag i sjunde himlen. Helvete vilka suveräna skådespelare! Kan det bli annat än ett mästerverk?

Jo, tyvärr. Först och främst ska jag säga att Valkyrie är snuskigt välgjord, lika snuskigt välspelad och dessutom rasande tjusig. Det är en fröjd att se riktiga flygplan, riktiga gammelbilar och de fina miljöerna. Här finns inga uppenbara cgi-effekter som förstör allting. Det känns ovanligt solitt faktiskt. Dessvärre är filmen en lite drygt två timmar lång dialogfilm. Det planeras, det pratas, det hålls möten och det planeras ytterligare. Att ta Hitler av daga är ingen baggis, speciellt inte då man måste planera hur landet ska styras efter att diktatorn är borta. Sedan gäller det att lita på varandra och att undvika förrädare och informatörer. Så långt är allt väl, men jag hade verkligen önskat mig mer handgriplig action och spänning.

Visst är filmen skapligt spännande men tyvärr nästan helt kliniskt befriad från actionsekvenser. Givetvis har man inte strävat efter en bombastisk actionfilm med hög bodycount och explosioner hela tiden. Men lite mer spänning hade sannerligen inte skadat. Är man historieintresserad är filmen högintressant och man måste nog vara det (jag är det verkligen och fann filmen bra men ganska händelsefattig) för att kunna uppskatta den fullt ut. Femtonårige Nisse som letar efter fet action kan glömma filmen. Det samma gäller för sextonåriga Bella som förmodligen inte gillar att sitta med pojkvännen och se en film med äldre män i tyska arméuniformer som konstant sitter i möten i två timmar.

Valkyrie är en mycket välgjord film, men den passar sannerligen inte alla. Jag ger den en stark sexa av tio möjliga. Hade jag gett betyg på hur solid och välgjord den känns hade jag gett den en nio. Hade jag bedömt skådespeleriet hade den fått en tia. Omslaget jag använt verkar vara ett garagejobb, men det är sannerligen mycket snyggare än originalomslaget.

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Officiell Hemsida

Aftonbladet om Valkyria
Aftonbladet igen
Och igen

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Creeper

Ett svar på “Valkyria – Spännande men samtidigt småtrist”
  1. Linus skriver:

    Håller med dig om att filmen skulle behövt lite mer tempo och action. Filmen kändes nästan för realistisk med sina gråa, avskalade miljöer, långdragna dialogscener och överraskande odramatiska handling (för att vara en film som handlar om ett attentat mot Hitler). Ingen Örnnästet direkt!

  2.  
Lämna ett svar