I åratal har den skräckinjagande vikingen Enöga, en stum krigare som spridit fruktan vida omkring för sina övernaturliga krafter hållits fången av hövdingen Barde. Med hjälp av Are, en modig slavpojke, lyckas Enöga dräpa sin fångvaktare och fly. De två tar sin tillflykt till ett vikingaskepp på väg mot Jerusalem med Guds egna soldater. Tillsammans med Are påbörjar han en resa in i mörkrets hjärta. Skeppet slukas snart upp av den oändliga och täta dimman och när det till slut klarnar ser de okänt land föröver. Detta nya land visar sig vara så långt från paradiset man kan komma och besättningen får snart möta ett hemskt och bloddrypande öde. Dessa omvälvande händelser får Enöga att upptäcka sitt rätta jag.

Efter en ohyggligt långsam inledning vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Eller om jag ens ska se klart filmen. Dialogen lyser med sin frånvaro (mycket beroende på att Mads karaktär är stum), miljön är stentrist och grå, och ensemblen består av medelålders män med skägg som knappt yttrar ett ord. Nej, Nicolas Winding Refn gör det sannerligen inte lätt för sig i sin senaste film.

Mads karaktär, den enögde och stumme One Eye är dessvärre varken spännande eller engagerande. Trots att han är en bra aktör så har han det mesta emot sig i den här filmen. Det allra värsta är nog tempot. Med snigelfart bygger man upp en handling där den ena transportsträckan efter den andra testar publikens tålamod. Efter sju minuter började jag skruva på mig. Efter en i stort sett händelselös halvtimma undrade jag om jag var utsatt för någon sorts skämt. Refns tidigare filmer har ju ofta varit väldigt bra, inte minst Pusher, men det här? Jag orkar inte gå in mer på det negativa men Valhalla Rising visade sig vara en smärtsamt seg historia i stort sett kliniskt befriad från de ingredienser som jag eftersökte just den kvällen jag såg den. Killen i videobutiken gav mig en film tillgodo som plåster på såren och berättade att jag inte direkt var den enda som berättat hur usel den var. Det är bara att gå vidare. Jag kommer att se om Refns eminenta Pusher istället, för karln vet faktiskt hur man gör bra filmer. Valhalla Rising var dock inte vad jag ville se. Jag ska inte såga den, men satan vad jag tyckte den var usel. Se den själv, om ni vågar. Du kanske gillar den. Det finns ju i alla fall en till som gillar den, och det är Ronny Svensson.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Creeper

3 Svar på “Valhalla Rising – Aldrig mer…”
  1. daino skriver:

    Ja du, efter en tjugo minuter blev den ett fall för snabbspolningsknappen. Tjugo minuter till och stopknappen kom till användning. Vilken dynga!

  2. Jan Banan skriver:

    Du kanske skulle chilla lite med bredden på sidan? 🙂

  3. Johan Åhlund skriver:

    japp.. det blev visst default HD… vilket drog ute den nåt jävulskt 🙂

  4.  
Lämna ett svar