Filmen bjuder på ett flertal intressanta och spännande karaktärer först ut är:
En elak och kortväxt hantlangare med en fruktansvärd tysk brytning. Som grädde på moset har han ingen hand på sin vänsterarm. Däremot en tjusig polerad krok. Sedan har vi den korrekte brittiske hejduken med torr humor som gör en del dirty-work för filmens huvudskurk. Huvudskurken själv är en intressant filur. Han har byggt sitt kontor kring en simbassäng och skulle med lätthet kunna få jobb som talpedagog då han talar oerhört tydligt och artikulerar sig på ett effektivt sätt. Hörbarhet tio. Fast det är klart, han tjänar nog mer pengar på att vara en hänsynslös typ med smak för vita kostymer och flickor i baddräkter.

Klädmodet består lyckligtvis inte bara av svarta, vita och röda ninjadräkter. Sofi Fahrman skulle säkerligen har en del åsikter och tips på djärva kreationer när hon sett de kläder som exponeras i filmen. Personligen gillar jag de supertajta blåjeans med ungefär 25cm lång gylf som bärs upp av en av filmens torpeder. Även Franco Neros vita träningsoverall får ett hedersomnämnande. Nero som ju snart har gjort över 160 filmroller var 40 år när han gjorde den här filmen. Han var i bra form och i visa scener är han mycket lik (okej, lite i alla fall) den förre rikskriminalchefen Tommy Lindström, mycket tack vare att de har snudd på identisk mustasch. Stilpoäng på det.

Filmens ljudeffekter är också underhållande. När Franco smyger upp bakom en intet ont anande beväpnad vakt tar han tag i hans huvud och vrider till. I samma sekund får vi ta del av en ljudeffekt så låter som någon drar isär ett påslakan. Även sparkar och slag svischar ganska bra men när man skjuter pil eller kastar kaststjärnor har man verkligen flippat ur med ljudet. Ljudet av en pil som avlossas med en båge låter ungefär som ljudet från Star Wars när imperiets stormtroopers skjuter med sina laserpistoler. Underbart.

Enter The Ninja lämnades in till Statens Biografbyrå (filmcensuren) den första gången den femte augusti 1981. Speltiden var då 1:39:57 och den blev genast totalförbjuden. Bolaget Video Express försökte sedan att få den godkänd när den andra ninjavågen kom 1989. Då lämnade man in en kopia med speltiden 1:22:00 och Statens Biografbyrå fattade ett beslut att ge den nu totalslaktade filmen (nerklippt med över sjutton minuter!) femtonårsgräns.

Andra bloggar om: ninja, ninja mission, enter the ninja, revenge of the ninja, ninja assassin, ninja, franco nero, sho kosugi, golan, globus, cannon, åttiotal, ninjutsu, kampsport, raffel, american ninja, scott adkins, censur, tommy lindström, sensei, mma, ufc, cagefightiing, bjj, testosteron, rallarsving, fighting, krav maga, boxing, pugilism, , knas, pack, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

Hands Of Steel! Ringer det några klockor? Inte det? Om jag säger att det är en b-film som kom ut runt 1985 med den svenska kalkondrottningen Janet Ågren då? Nähä. Plötsligt stod filmen bara där framför mig i hyllan i videobutiken. Omslaget hade jag ju sett när den kom 1985 men jag dissade den redan då. Nu skulle den ses, på vägen hem från butiken passerade jag för säkerhets skull systemet. 120: – fattigare bänkade jag mig i favoritfåtöljen och spände nerverna för lite drygt 90 minuters underhållning. Omslaget ska ha en eloge, det är så in i helsike 80-tal att det nästan är vackert. Vi ser en tecknad bild på David och hans halvmekaniska arm I fokus samtidigt som ett par helikoptrar jagar honom I bakgrunden. Överst står det att läsa följande: Med svenska Janet Ågren och Daniel Greene – En ny Schwarzenegger. Jösses vilken fantasi de hade på den tiden.

Så här står det på omslaget: Det är 90-talets New York: Luftföroreningarna som vilar över Usa är dödliga i storstaden där miljökämpen och folkledaren Alfred Mosley förbereder ett tal. Några timmar senare svävar han mellan liv och död efter ett brutalt mordförsök. Mosley är blind. Den enda beskrivning han kan ge av vapnet som användes är att det är hårt, som stål. Samtidigt förstår Turner, den kallhamrade ledaren av ett multinationellt företag att mordförsöket misslyckats. En vild klappjakt börjar, på en man som drillats, programmerats, byggts upp från grunden – med ett enda mål i sikte. Att utan vapen, med endast sin hypersnabbhet och styrka mörda Mosley. Förtvivlat söker polisen efter spår. Med hjälp av specialdatorer fastställer man det osannolika vapnet – n hand av stål. En cyborgs hand. I rollen som Paco, den specialtränade mördaren möter du Daniel Greene – en ny Schwarzenegger – och som Linda, – den svenska Janet Ågren. Cyborg: människa som helt eller delvis återuppbyggts av mekaniska delar. Idealisk som levande vapen, praktiskt taget osårbar i strid.

Japp man fattar ju att detta blir en höjdare att kolla igenom. Jovars, jösses vilken soppa. Daniel Greene fick ingen vidare karriär efter den här och det är inte så konstigt. Janet Ågrens karriär är heller inte så imponerande rent skådespelarmässigt. Men hon är verkligen en kultkvinna. Det är det svincoolt att hon fått arbeta med så pass intressanta och kända regissörer och medverka i så udda filmer. Skurken i den här filmen är en riktig räv inom b-filmer, John Saxon. Han har vi ju sett i massor av filmer, T.ex. som pappa i Elm Street, och mot Bruce Lee i Enter The Dragon. Den här filmen har ett underhållningsvärde. Man baxnar när man ser hur illa vissa av biskådespelarna agerar och vissa av filmens effekter och actionscener är allt bra dråpliga. Det vore kul att veta vad budgeten hamnade på, och hur mycket gaget var till fröken Ågren och herr Greene. Undrar vad Daniel Greene sysslar med nu?

Andra bloggar om: daniel greene, dwayne, hands of steel, postapokalyps, janet ågren, kalkon, kultfilm, b-film, john saxon, , skräck, rysare, thriller, kultfilm, kult, uppföljare, b-film, oscarsgalan, oscar, oscarsvinnare, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

Tentacoli tillhör ändå undantagen då den lyckats att få in (ytterst respektingivande) tre Oscarsbelönade skådespelare i rollistan. Skådisar som John Huston, Shelley Winters och Henry Fonda går minsann inte av för hackor. John Huston var 71 när han spelade in den här filmen och hans roll som garvad journalist gör han bra.

Men Tentacoli har ett fel som gör att det oftast inte blir spännande, och det felet är dess musik. I en scen i filmen där bläckfisken ger sig på ett antal optimistjollar använder man sig av tidstypisk amerikansk popmusik. Det är inte bra, då det fullständigt tar död på spänningen. Tänk dig själv, vad hade filmen Hajen varit utan dess gastkramande musik? Tentacolis ”läbbiga” scener reduceras till noll och intet tack vare den fjompiga musiken. Någon vidare spänning blir det aldrig, men förmodligen blev folk rädda när den kom, då musiken inte var helt omodern. Nu ser jag den bara för att få en nostalgisk tillbakablick, och konstaterar att skådespeleriet är bra men att filmen som helhet inte lever upp. Effekterna håller inte måttet efter så många år heller, vilket så klart är synd men inte förvånande. Detta säger en hel del om hur bra Spielberg gjorde Hajen då den fortfarande är riktigt spännande och otroligt bra. Tentacoli är ungefär lika ”spännande och välgjord” som en reklamfilm för Lidl.

Andra bloggar om: daniel greene, dwayne, hands of steel, postapokalyps, janet ågren, kalkon, kultfilm, b-film, john saxon, , skräck, rysare, thriller, kultfilm, kult, uppföljare, b-film, oscarsgalan, oscar, oscarsvinnare, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

I Dragon Fight är Jet Li i sitt livs form, då den spelades in redan 1989 då Jet var ung, (26 år), sanslöst duktig, smidigheten personifierad och helt oförstörd av Hollywood. Jet spelar här tillsammans med den nu megaberömde Stephen Chow (Shaolin Soccer samt den maffiga Kung Fu Hustle) samt Dick Wei som även han är en väldigt duktig martial-artist med en massa filmer tillsammans med Jackie Chan på sin cv. Här finns med andra ord stora förhoppningar om tjusigt utförd gymnastik och kampsport på högsta nivå.

En sak är säker och det är att en sån här film ser man för att få uppleva en välkoreograferad uppvisning av smidighet, förmåga att bryta mot tyngdlagen samt att ge en elak motståndare på nöten. Du som vill se deprimerande och nerviga relationsdramer med inslag av brittisk diskbänksrealism indränkta i politisk korrekthet bör hoppa den här filmen. Men här får vi andra en bra möjlighet att få ta del av koreograferad fighting av högsta klass utförd av de vassaste utövarna som går att uppbringa, ackompanjerad av svulstig åttiotalspop. Det låter ofta som om inspirationen kom från Miami Vice, med den lilla men ack så viktiga skillnaden att syntharna och el-gitarrerna i Dragon Fight låter som om de var inköpta på Hobbex. Något som inte håller direkt högsta klass är ”skådespeleriet”, då många av de amerikanska ”skådespelarna” är fullständigt värdelösa och skulle inte ens platsa i en svensk lokalrevy. Det finns en anledning till att de två amerikanska ”skådespelarna” som ”agerar” amerikanska snutar inte har gjort en enda roll sedan deras insats här. Sen har vi fenomenet dålig lipsync, folk pratar och munnen rör sig en sekund för sent. Dubbningen är dessutom ett skämt. När den svarte gängkillen ska testa om kokainet är bra och säger med den värsta kinesiska brytningen att ”its gooäöd” skrattar jag så att tårarna sprutar. Att korsa en Kinesisk HongKongaction med amerikansk tidstypisk b-action visar sig vara en skapligt underhållande kombination. Action finns det massor av i den här rullen, både dåligt regisserade hyperintensiva skottlossningar men även välgjorda kampsportsinslag vilket gör den skapligt underhållande och varierande. Den som söker mästerligt cineastiskt stordåd med djup och realism letar någon annanstans.

Andra bloggar om: jet li, li, bruice lee, stephen chow, dick wei, kickboxing, karate, wushu, kung fu, shaolin soccer, kung fu hustle, cj7, dragon, dragon fight, dragon kickboxer, kiss of the dragon, danny the dog, the one, fearless, martial arts, kampsport, actionfilm, karatefilm, våld, diskbänksrealism, fläskfile, romeo must die, once upon a time in china, born to defend, the mask, black mask, expendables, the expendables, dödligt vapen, lethal weapon, enforcer, hitman, hero, rouge, warlords, sammo hung, jackie chan, chow yun fat, michelle yeoh, gong li, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

Han tar maffian av daga synnerligen effektivt och är en mordmaskin av rang. Detta samtidigt som han umgås med valarna på stans lokala akvarium, tränar den svarta mobbade grannkillen i självförsvar, bygger byggsatser föreställande amerikanskt stridsflyg, förolämpar torpeder samt odlar sitt skägg. Allt detta till tonerna av en nittiotalssvulstig och lagom fräck jazz-slinga.

Jämfört med den flod av liknande filmer som vällde ut i videobutikerna under framförallt åttiotalet och under det tidiga nittiotalet så håller den här filmen väldigt låg klass. Det kom oerhört många skitfilmer under dessa år. Men, och det här är viktigt: en del av dem var faktiskt otroligt underhållande och är värda ett högt kultbetyg. Man kan väldigt sällan påstå att dessa filmer är bra (utan att framstå som rent galen), men de har ibland en speciell plats i hjärtat hos oss som föddes i mitten av sjuttiotalet. Nostalgipoäng har en tendens att delas ut på den här bloggen, som ni säkert märkt.

Enligt den svenska filmcensuren så var det precis den här typen av filmer som tillsammans med åttiotalets ninjaboom förvandlade alla våra fina och ansvarstagande ungdomar till våldsamma vildar. Vildar utan moral som drog fram över torg och gator med motorsågar och skärbrännare i högsta hugg, ivrigt letande efter pensionärer att lemlästa. Förråande var termen man använde. Efter att ha förfasats över den våldsamma Marked For Death (med en ännu mer långhårig Steven Segal) året innan så blev nog filmcensuren livrädda för den här filmen. Enligt filmcensuren var filmen 1.24 lång. Och klarade sig igenom helt utan klipp. Men, filmbolaget hade själv saxat lite i den då den version jag såg klockade in på 1,30 utan eftertexter. Alltså ca fem minuter (ingen superexakt vetenskap) som saknades på hyrsläppet. På dvd är den dock oklippt. The Hitman är ingen bra film, den saknar helt de ingredienser som i vissa fall gjorde andra filmer i genren underhållande. Här finns en del actionsekvenser men de saknar finess, precis som resten av filmen. Tänk dig en träskversion av The Punisher (den med Dolph alltså) där allt är sämre så har du en bild av den här filmen. Trist. Och du, kom ihåg: the film is rated R for profanity (inte för allt överdrivet våld, utan för att de svär). Logiskt.

Läs mer om Chuck Norris: Lonewolf McQuade
Läs mer om Chuck Norris: The Octagon
Läs mer om Chuck Norris: Breaker Breaker!

Officiell Hemsida

Skolelever försökte mörda Chuck Norris

Andra bloggar om: hitman, chuck norris, firewalker, goodguys wear black, delta force, missing in action, a force of one, breaker breaker, karate, videovåld, kultfilm, b-film, forest warrior, code of silence, silent rage, way of the dragon, sidekicks, top dog, karate kommandos, lone wolf mcquade, christopher lee, saruman, dolph, tarantino, invasion usa, bruce lee, van damme, octagon, ninja, martial arts, kampsport, ikl, , thriller, skräck, rysare, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

För några rader ner kommer en smaskig rapport som består av mängder med spoilers om vad som händer i filmen, och det vore ju lite läskigt om du först läste dessa, för då är ju filmupplevelsen (nåja) förstörd fullständigt. Ok, Lone Wolf McQuade består bland annat av följande guldscener och karaktärer:
Huvudkaraktären J.J Mcquade, den tyste starke ensamvargen. Skäggig som få, bor i ett ruckel tillsammans med sin tama varg. Inne i ”huset” där han bor ligger drivor av Guns And Ammo, urdruckna ölburkar, amerikanska flaggor och colaburkar. Väggarna täcks av vapenhyllor. J.J är singel, men har en bra relation till sin föredetta fru som han har en dotter med. Han kör en trimmad bil som ständigt ser ut som en ko har skitit på den. Han levererar i sitt jobb men är samtidigt polischefens mardröm då han alltid vill jobba ensam, och klär sig som en uteliggare.

Självklart paras J.J ihop med den unge latinamerikanske snut-rookien som kan datorer och som tvingas jobba med den lätt asociale hjälten. Sen har vi den riktigt koola killen, en pensionerad snut med stor erfarenhet, excentrisk klädsmak samt en vit mustasch med tillhörande vitt hår. Han är stentuff. En sliskig skurk (spelad av David Carradine) som är europeisk karatemästare börjar att styra och ställa i staden (trots att han sparkar som en gul-bältare) och snart leder detta till ett personligt litet krig mellan han och J.J. Det slutar dock inte där. En av skurkarna är nämligen en elak rullstolsbunden dvärg som tycker om videospel och som mer eller mindre skrattar konstant, på högsta volym. Kanske han går att använda om bara J.J spelar sina kort rätt? Men lyckligtvis har vi även the token black guy att glädjas åt. Han visar sig vara ganska användbar i sin roll som FBI-agent och har en förmåga att dyka upp när han behövs. Som en bättre version av Ipren-mannen.

Sen har vi såklart den mystiska vackra och rika kvinnan. Vars man just dött på ett mystiskt sätt och som nu är ihop med skurken. Gissa hur länge det dröjer innan hon blir kär i den otvättade ensamarmén. Det verkar som hon älskar honom rejält, då hon helt plötsligt städar upp i hans ruckel. Något som får Chuck att härskna ordentligt. Hon har ju kastat hans öl i soporna! Men det hela bryts sedan upp och slutar i en av filmvärldens vackraste kärleks scener (nåja) då vi ser Chuck Norris och Barbara Carrera ömsint nojsa runt i en lerpöl. Vackert var ordet. Så romantiskt att man blir tårögd. Eller lätt illamående beroende på om man gillar leriga karlar med massor av hår i ansiktet.

Lone Wolf McQuade kan var sevärd om man gillar genren och känner för att se en tidigare version av Walker Texas Ranger. Dessutom helt utan en sjungande Chuck Norris.

Läs mer om Chuck Norris: Invasion Usa
Läs mer om Chuck Norris: Silent Rage

Läs mer om Chuck Norris: Hitman
Läs mer om Chuck Norris: Lonewolf McQuade
Läs mer om Chuck Norris: The Octagon
Läs mer om Chuck Norris: Breaker Breaker!

Vad tycker du? – Droppa gärna en rad i kommentatorsfältet!

Chuck Norris Official Homepage

Andra bloggar om: dvd, chuck norris, barbara carrera, david carradine, karate, b-film, lone wolf, mcquade, lone wolf mcquade, uzi, chuck norris fact, 1983, thriller, action, karate, ranger, walker texas ranger, invasion usa, delta force, action, blu ray, johan åhlund, åhlund, kanonfilm, film, filmrecension, bra film,