Det finns dock personer som inte gillar filmen. Hej Azin!

Andra bloggar om: pc load letter, hp, laserjet, kopiator, fax, skrivare, nätverk, hårdvara, mjukvara, office space, mike judge, ron livingston, michael bolton, gheto boys, jennifer aniston, må bra film, feelgood, kopiatormord, office, kontorab, skit, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

Jag har samtliga böcker i serien om den vresige polisen Evert Grens, och hade egentligen planerat att läsa dem i rätt ordning. Men, när jag fick tag på Tre Sekunder så var jag tvungen att börja läsa den. Box 21, Edward Finnigans upprättelse och Flickan under gatan får helt enkelt vänta. Tre Sekunder lockade verkligen och det tog bara några sidor så var jag fast i handlingen och kunde inte sluta läsa.

Tre sekunder är en riktig tegelsten till bok och spänner över 590 sidor. Temat ligger på knark, hantering, infiltration samt lojalitet och vänskap. Jag ska inte spoila för mycket utan konstaterar att boken är mycket effektivt tidsfördriv och att den är oerhört svår att lägga ifrån sig. Jag minns inte när jag läste lite drygt 300 sidor på en kväll sist. Läs baksidetexten nedan och se om den är något för dig:

Han lever ett dubbelliv. Ett med en älskad fru och två små pojkar, en familj han vill skydda till varje pris. Och ett annat, hemligt, där han varje dag riskerar att förlora allt.

Han tvingas ta makten på ett av Sveriges tyngsta fängelser. På uppdrag av polisen. På uppdrag av maffian. Han inser att han från och med nu är ensam, inte kan lita på någon och att han i det ögonblick han avslöjas blir lika farlig för båda sidor. Han kallar sig Paula och vet att det tar exakt tre sekunder att dö.

Roslund och Hellström har en väldigt bra hemsida om sig själva och deras böcker som är väl värd ett besök. Dessutom finns ”extramaterial” i deras böcker som är både spännande och intressant. Den första länken i denna text leder till deras engelska hemsida.

Tre Sekunder prisas som Årets bästa deckare
Bokens hemsida
DN recenserar
Expressen recenserar
Författarna på Wiki
Aftonbladet
Aftonbladets boktips
Aftonbladets Chatt med författarna

Andra bloggar om: tre sekunder, bestseller, roslund och hellström, roslund, hellström, grens, evert grens, gräns, box 21, edvard finnigans upprättelse, flickan under gatan, odjuret, pocket, bokhora, thriller, wallander, mankell, beck, säck, irene huss, nesser, van weeteren, sjöwall wahlöö, deckare, läsarnas pris, glasnyckeln, nessbö, harry hole, kurt wallander, gunwald larsson, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Tre sekunder av Roslund & Hellström

Och kan ni tänka er: Filmen fick FEMTONÅRSGRÄNS!!!!!! Herregud.

Handlingen från Happy Fiction:
En man har mördats brutalt i sin förortsvilla, och kommissarie Martin Späck kallas till brottsplatsen. Genomborrad av allt från köksknivar till pepparkvarnar hittas de blodiga kvarlevorna på den välslipade köksparketten och Späck konstaterar snabbt att det är en mycket farlig seriesjälvmördares kallblodiga verk. Kommissariens ständigt förbannade (men ack så trogne) följeslagare Grünvald kommer emellertid på andra tankar när han bredvid liket hittar en piratkopierad DVD-film.

Den skarpskjutande nymfomanen Irene Snusk kopplas in på fallet och tillsammans påbörjar denna osannolika trio sin resa mot lösningen av Sveriges kanske oviktigaste kriminalfall….

Citat från Fredde Granberg: ”Filmen kommer att visas i adhd. Större bild och mer ljud”

Wiki
Aftonbladet
Happy Fiction

Andra bloggar om: kommissarie späck, beck, irene huss, wallander, mankell, leif andrée, cecilia frode, johan hedberg, kjell bergqvist, naked gun, spoof, komedi, snutfilm, dirty harry, markoolio, hirdwall, per morberg, fredde granberg, komedi, harald hamrell, ulf malmros, svensk film, parodi, polisfilm, åsanisse, pugilism, knas, pack, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

Ronnies Hemsida som bekräftade dödsfallet

Aftonbladet

Andra bloggar om: dio, ronnie james dio, holy diver, last in line, dream evil, wendy dio, black sabbath, origins, sacred heart, lock up the wolves, strange highways, magica, angry machines, appice, killing the dragon, geezer, we rock, tenatious d, vivian campbell, jimmy bain, craig glody, rockbox, åttiotal, metal, hårdrock, musik, åttiotal, classic rock, knas, pack, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

Nu när folk i allmänhet inte har kapacitet, ork eller intresse att läsa texter längre än två rader har Metro börjat sammanfatta sina filmrecensioner extremt kortfattat. Men, det finns de som tar konceptet längre. Se bara på den här sammanfattningen av samtliga Rocky-filmer. Genialt!

Filmen bjuder på ett flertal intressanta och spännande karaktärer först ut är:
En elak och kortväxt hantlangare med en fruktansvärd tysk brytning. Som grädde på moset har han ingen hand på sin vänsterarm. Däremot en tjusig polerad krok. Sedan har vi den korrekte brittiske hejduken med torr humor som gör en del dirty-work för filmens huvudskurk. Huvudskurken själv är en intressant filur. Han har byggt sitt kontor kring en simbassäng och skulle med lätthet kunna få jobb som talpedagog då han talar oerhört tydligt och artikulerar sig på ett effektivt sätt. Hörbarhet tio. Fast det är klart, han tjänar nog mer pengar på att vara en hänsynslös typ med smak för vita kostymer och flickor i baddräkter.

Klädmodet består lyckligtvis inte bara av svarta, vita och röda ninjadräkter. Sofi Fahrman skulle säkerligen har en del åsikter och tips på djärva kreationer när hon sett de kläder som exponeras i filmen. Personligen gillar jag de supertajta blåjeans med ungefär 25cm lång gylf som bärs upp av en av filmens torpeder. Även Franco Neros vita träningsoverall får ett hedersomnämnande. Nero som ju snart har gjort över 160 filmroller var 40 år när han gjorde den här filmen. Han var i bra form och i visa scener är han mycket lik (okej, lite i alla fall) den förre rikskriminalchefen Tommy Lindström, mycket tack vare att de har snudd på identisk mustasch. Stilpoäng på det.

Filmens ljudeffekter är också underhållande. När Franco smyger upp bakom en intet ont anande beväpnad vakt tar han tag i hans huvud och vrider till. I samma sekund får vi ta del av en ljudeffekt så låter som någon drar isär ett påslakan. Även sparkar och slag svischar ganska bra men när man skjuter pil eller kastar kaststjärnor har man verkligen flippat ur med ljudet. Ljudet av en pil som avlossas med en båge låter ungefär som ljudet från Star Wars när imperiets stormtroopers skjuter med sina laserpistoler. Underbart.

Enter The Ninja lämnades in till Statens Biografbyrå (filmcensuren) den första gången den femte augusti 1981. Speltiden var då 1:39:57 och den blev genast totalförbjuden. Bolaget Video Express försökte sedan att få den godkänd när den andra ninjavågen kom 1989. Då lämnade man in en kopia med speltiden 1:22:00 och Statens Biografbyrå fattade ett beslut att ge den nu totalslaktade filmen (nerklippt med över sjutton minuter!) femtonårsgräns.

Andra bloggar om: ninja, ninja mission, enter the ninja, revenge of the ninja, ninja assassin, ninja, franco nero, sho kosugi, golan, globus, cannon, åttiotal, ninjutsu, kampsport, raffel, american ninja, scott adkins, censur, tommy lindström, sensei, mma, ufc, cagefightiing, bjj, testosteron, rallarsving, fighting, krav maga, boxing, pugilism, , knas, pack, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

Intressant nog så är detta den tredje filmen på Kanonfilm med ex-fribrottare. De andra två är The Marine och 12 Rounds. Är du helt galen så kanske ett maraton med dessa piggar upp?

Hur som helst så kändes det som om soffläget var aktuellt och Damage kastades in i dvdspelaren. Jag såg fram emot (nåja) lite actionpackad verklighetsflykt. Gärna med snabba och kreativt underhållande actionsekvenser utförda av gigantiska medelålders män i rutiga flanellskjortor, lite kreativa hångelscener och ett imponerande digitalt ljud. Jag såg även fram emot att under 90 minuter slippa filosofiskt trams, flum, diskbänksrealism, politisk korrekthet, naturkatastrofer, Björn Ranelid, utspökade husdjur och liknande. Nu blir det åka av.

I Damage har John Brickner precis muckat från ett fängelsestraff för dråp. Ute i friheten får han jobb på ett bygge och jobbar extra som bouncer på en bar. Men när en kvinna som visar sig vara hans dråpoffers ex dyker upp och vill att han ska fixa ihop 250.000$ för hennes dotters livsviktiga operation kommer saker och ting i ett annat läge. Det visar sig att det var hennes rekommendationsbrev låg bakom att John slapp ur fängelset och nu måste han komma på ett sätt att tjäna ihop pengarna så att den åttaåriga flickan kommer att överleva. Som av en slump kommer John i kontakt med cagefightingpromotorn Reno som ger honom ett förslag. Sittandes på sitt slitna hotellrum stirrandes på sina två käraste ägodelar (som är en blender med en jätteburk proteinpulver bredvid) sitter Brickner och kontemplerar. I nästa stund befinner han sig i moraliskt trångmål. För att sedan hamna i det som den primära målgruppen för filmen har längtat efter, han äntrar buren och nu ska det tjänas pengar genom att fighta ihop till en kvarts miljon, dollar.

Jag är allergisk mot wrestling. Men det är där som Steve Austin har härjat omkring med stor framgång de senaste åren. Men nu har han blivit ”gammal” och precis som kollegan John Cena har han kastat sig in i actionfilmsträsket. Austin var med i den ytterst mediokra The Condemned häromåret och den var inte bra. Han borde kunna funka i den här typen av film, mycket tack vare sin fysik och sitt relativt lugna och lite sävliga sätt. Att se dessa filmer brukar vara som att gå på McDonalds. Man vet vad man kommer att få. Så även denna gång.

Men Damages blir en rätt trist historia, med oinspirerade och enformiga raggarslagsmål insprängt mellan lite mer sansade scener. Steve Austin funkar, men är rätt loj och gör inte så mycket väsen av sig och filmen blir förvånansvärt tam och gråtrist. Till och med för genren vilket inte är positivt. Förslagsvis hyr du något annat, det saknas inte alternativ i genren testosteronfylld slagsmålsfilm.

Mer wrestlingrelaterad film i min recension av actionspektaklet 12 Rounds

Ännu mer wrestlingrelaterat tjafs finns i min recension av The Marine

Andra bloggar om: damage, steve austin, stone cold, wwf, walton goggins, mma, ufc, cagefightiing, bjj, testosteron, rallarsving, fighting, krav maga, boxing, pugilism, diskbänksrealism, mcdonalds, protein, muskler, anabola, bloodsport, operation, hemmabio, dts, thx, simpsons, knas, pack, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

En samling modiga män ger sig ut för att hitta och hämta hem en bosättarfamilj som försvunnit från sitt hem på under mystiska omständigheter. Eftersom de förväntar sig att förövarna ska vara ett antal onda indianer förbereder de sig för en rutinmässig kamp, men de upptäcker snart att den riktiga fienden kommer underifrån för att livnära sig på människor.

I rollerna finns den pålitlige (ofta spelandes sviniga karaktärer, på ett mycket övertygande sätt) veteranen Clancy Brown, samt Doug Hutchinson (mest känd som del elake Percy i Den gröna milen). Huvudrollen spelas av Irländaren Karl Geary och han fungerar bra utan att imponera. The Burrowers eller Evil Underground som den också kallas visar sig vara en hyfsat originell skräckfilm. Dock ska man ta det där med skräck med ett par nypor salt då det inte direkt isar sig i blodet när man ser den. Det originella består mest i att förlägga en skräckfilm i 1870-talets Amerika, med indianer, cowboys och andra inslag. Som skräckfilm visar sig filmen dock vara medioker då det inte hettar till under filmens gång. Ett makligt tempo i kombination av avsaknad av skräckeffekter med tillhörande ljudeffekter blir lätt ett sömnpiller. Dock är filmen ingen katastrof, men det kunde gott ha hänt lite mer rafflande saker.

Det tar inte ens en kvart innan den första dataeffekten gör entré i form av en dåligt gjord blodskvätt. I min bok är det skandalöst att lägga till en helt onödig effekt med hjälp av CGI, när det inte ens behövs. Less is more, och precis som jag sagt förut så är det i de flesta skräckfilmer smartare att inte visa så mycket av halvtaskiga effekter och istället satsa på välgjorda animatronics istället. Tobe Hoopers klassiska Motorsågsmassakern är ett bra exempel där man bygger upp skräck genom att i stort sett inte visa någonting läbbigt alls i bild, och på så sätt sätta igång publikens fantasier. Ytterligare ett bra exempel på en film med låg budget som verkligen excellerar när det gäller animatronics och bra skräck är den eminenta Dog Soldiers. Jag gillar inte att använda den slitna klyschan att det var bättre förr, men i detta fallet kan det i vissa fall vara så. Hellre ingen effekt alls än en kass cgi-effekt.

Bildkvaliteten är ytterst varierad. Många av filmens naturscener är skarpa och har bra kontrast, men de mörka scenerna samt de scener där dataeffekter förekommer är ofta snudd på usla. I de mörka scenerna finns mycket digitala artefakter och annat gnurf som gör att man snart undrar om det är en taskig divxkopia som man tittar på. Inte bra med andra ord, har man köpt eller hyrt en dvd SKA man förvänta sig bättre bildkvalitet än en tafflig piratkopia. Ljudet fungerar dock bra i 5.1 med bra stuns, men problemet är att ljudkillarna inte kan sin sak och att många av filmens pistoler och gevär låter som knallpulverpistoler vilket är rätt pinsamt. Här behövs bättring.

Andra bloggar om: evil underground, burrowers, rysare, skräck, western, clancy brown, harry knowles, Doug Hutchinson, karl geary, hotet från underjorden, graboid, knas, pack, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,