Film är kul, speciellt då man ser en film som man från början trott skulle vara medioker och trist. Så var fallet när jag hyrde Lemony Snicket med Jim Carrey i huvudrollen. Gissa om jag blev förvånad.

Handling:
När Lemony Snicket börjar sin berättelse möter vi de tre syskonen som lever ett bekymmersfritt liv med sina föräldrar i ett vackert och trivsamt hus. Den äldsta dottern Violet är en orädd och uppfinningsrik fjortonåring, tolvårige Klaus älskar böcker över allt annat och Sunny visar omgivningen sin uppskattning med skrik och vassa tänder. Men så inträffar en faslig brand och syskonen blir föräldralösa. I väntan på att Violet ska bli gammal nog att lösa ut deras stora arv slussas de runt mellan några av sina udda släktingar. Först ut är Greve Olaf som visar sig ha grymma baktankar för hur han ska komma över deras arv. De tre syskonen får samla allt sitt mod och intellekt för att komma helskodda ur en serie olycksaliga händelser, som alla verkar vara arrangerade av deras elaka släkting.

Brad Siberling regisserar historien om de tre syskonen Baudelaire med fast hand. Och han gör det bra, mycket bra till och med. Här finns uppfinningsrika miljöer, titta bara på husen, bilstereoapparaterna och kläderna. Det vilar något lekfullt och charmigt över hela produktionen. Här finns massor av roliga detaljer att upptäcka. Som om inte detta vore nog så har man tagit ut svängarna rejält när man lade till egenskaperna till filmens karaktärer. Jim Carrey spelar ut fullständigt i rollen som sin helskruvade och onde Olaf, för att sedan återigen dyka upp i andra mer eller mindre sanslösa roller. Favoriten är dock hans fiskare med tydliga drag av Karl-Alfred. Här är han i sitt esse och spelar skjortan av övriga skådespelare. En inte helt oäven prestation då motspelarna är av ytterst grov kaliber. Den alltid så duktige Timothy Spall funkar bra men har en ganska harmlös roll vilket är lite synd på en sån talang. Den irländske stå-uppkomikern och skådespelaren Brian Connoly är mycket bra som den ormälskande farbror Monty. Sen har vi Meryl Streep och Dustin Hoffman i lite mindre roller. Barnen med Liam Aiken och Emely Browning i spetsen är även de bra.

You need to a flashplayer enabled browser to view this YouTube video

Vi har alltså en snygg, välspelad, charmig och humorspäckad film som sticker ut från mängden. Dessa är faktorer som är mycket positiva. Lägg där till regissörens lekfullhet samt att filmen är väldigt oförutsägbar så gör detta inte saken sämre. Det här är en bra film och den bör du se. Jag är rätt imponerad och satt med ett leende på läpparna under nästan 108 minuter vilket är ett bra betyg.

Lämna ett svar