Kanonfilm

Se den inte. Den är så in i helvete urusel, att man inte tror det är sant. Undvik den. Detta var vad mina tre polare som sett filmen sa när jag var på gång att hyra den, då jag verkligen tyckte om originalfilmen. Jag var riktigt orolig och mina förväntningar när den kastades in i dvdspelaren var inte direkt höga. Jag räknade kallt med att bli gruvligt besviken. Det har ju trots allt gått 29 år sedan Rolf Skoglund och Claire Wikholm gick igenom en veritabel helvetessemester i Kjell Sundvalls klassiska mästerverk. Dantes Inferno goes husvagn ungefär och hade jag gått igenom en sådan traumatisk semester hade jag inte längre fruktat helvetet, om jag får citera Bart Simpson.

Nu är det återigen dags att möta Gösta och Gun som planerar att ge sig ut på roadtrip med husvagn igen. Gösta fattar inte att den förra trippen satt sina spår hos Gun och tjatar fortfarande om den gamla husvagnen som Gun med all rätt hatar. När Gösta ska byta in den blir det inte bättre än att han säljer såväl Volvon, husvagnen och drar på sig ett banklån för att imponera på Gun med en flång ny husbil. Ett kanske inte helt lyckat påhitt med tanke på vad som hände förra gången. Gösta håller i alla fall skenet uppe, trots att han enligt sin doktor (Sissela Kyle som medverkar i en scen om knappt två minuter) har hemorrojder stora som kastanjetter i hela arslet. Men, han får ju en jättefin rosa uppblåsbar kudde som ska bättra på livskvaliteten.

Att Sverige har typ 20 skådespelare som hoppar runt i alla svenska filmer som görs sätter sina spår och det känns verkligen udda att se en film där INTE Persbrandt, Bergqvist, Helena Bergström och Lassgård dyker upp. Istället får vi se Ulf Kvensler, Sissela Kyle, Johan Glans i små biroller, dvs en del av Sveriges humorelit. Kyle är med i två minuter och Glans är oroväckande platt i sin roll som heller inte bjuder på några skratt. Filmens riktiga dilemma är att den är i stort sett befriad från underhållande scener. Även om den är hyfsat kompetent utförd (regissören Kjell-Åke Andersson skrev ju manus och stod för fotot i originalet) så saknas humorn. Med några få undantag är det här en komedi utan vare sig särskilt roliga inslag eller överraskande händelser. Vad hände till exempel med den jobbiga krokiläraren som hela tiden stötte på Gun? Glömde manusförfattarna bort honom helt kan man ju undra, och slutet sen? Det är ju inte ofta en film slutar så här platt och abrupt. Aj aj aj. Den är med andra ord precis raka motsatsen till den skojiga förlagan. Se den istället. Förövrigt ger UNT och Kommunalarbetaren filmen treor i betyg. Då är man antingen helt befriad från humor eller svårt nostalgisk. Göteborgsposten slår dock huvudet på spiken.

Handlingen:
Nästan 30 år har gått och Gösta och Gun är pensionerade. Den här sommaren ska de resa till sonens bröllop i Göstas nyinköpta husbil. Gun vill egentligen flyga men går till slut med på att ta bilen och Gösta lovar att inte stressa upp sig utan att resan ska bli lugn och sansad. Naturligtvis blir det inte så, istället bjuds det på turbulenta möten med hungriga giraffer, envis bonde på trimmad traktor, obstinata barnbarn och inte minst en råtta med smak för husbilsinredning…

Aftonbladet tycker till
Aftonbladet igen
Och igen

Andra bloggar om: komedi, vi hade i alla fall tur med vädret, rolf skoglund, mikaela knapp, claire wikholm, kjell sundwall, jan mybrand, kolmården, johan glans, kvensler, sissela kyle, hambörje, hemorrojder, skitfilm, b-film, svensk film, husvagn, husbil, semester, camping, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

Inlägget postades onsdag 24 juni 2009 klockan 11:17 e m och finns under Film. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.