Redan när jag såg trailern och den första postern för The Unborn slog det mig att det här minsann verkade som en riktigt snygg och tjusig amerikansk rysare. Drygt ett år senare är den här och det var med måttliga förväntningar jag slängde in den i dvdspelaren. Att få se en skräckfilm i klass med genrens bästa räknar jag inte med, däremot en kompetent och snygg film med bra effekter.
Skådespelarmässigt finns här bra material. Filmens huvudperson spelas av Odette Yustman och till sin hjälp finns Cam Gigandet (alla tjejers loveinterest från Twilight, rymdrafflet Pandorum och mma-filmen Never Back Down) som faktiskt är en bra aktör. Veteranerna Gary Oldman och James Remar drar upp snittet med sin ålder och inte minst deras stora talang för hur man ska agera. Dessa två herrar är bra, punkt slut. Den här ensemblen styrd av David S Goyer borde kunna funka som underhållning en dag som denna när temperaturen ute närmar sig minus elva.
The Unborn visar sig vara lika estetiskt vacker som den gett sken av. Fint kameraarbete och snygg ljussättning gör filmen trevlig att titta på. Dessutom blir den i sina bästa stunder rejält spännande med sina tuffa ”hoppa-ur-soffan-effekter” och explosiva tempo. Med en ytterst elak demon som gömmer sig i ett barns kropp finns det potential för en hel del obehag och terror, och lita på att Casey får mycket att stå i när det brakar löst. Med hjälp från pojkvännen samt från en judisk rabbin kanske man kan få bukt med demonen, men det kommer inte att bli lätt. Trots ett par intensiva och hyggligt spännande scener så når The Unborn inte ända fram. Det finns definitivt bättre skräckfilmer. Gary Oldman gör inte mycket väsen av sig alls, likaså James Remar som är med i ett par scener. Men, trots att filmen har fått en hel del dåliga recensioner och kritik så anser jag att den ändå är rätt okej. Betyget blir faktiskt godkänt, mycket tack vare filmens tempo (iofs blott 85 minuters speltid) samt att den är kompetent genomförd med en massa fiffiga sätt att skrämma publiken på.
Färgtonen går ofta i blått och dvdbilden är krispig och skarp. Det ser bra ut helt enkelt. Ljudet är i 5.1 och har en massa mysiga effekter och ljudspåret är aktivt snudd på hela tiden. Filmens amerikanska åldersgräns om PG-13 förbryllar mig och man undrar ju hur många trettonåringar som filmen skrämde livet ur på biograferna. Men det kan lätt bli så när man fokuserar på att ta bort fult språk och lite naken hud istället för våldsamma inslag. The Unborn är intensiv, och på bio lär den vara en riktigt häftig upplevelse med sitt aggressiva ljud och bombastiska effekter.
Handlingen enligt omslaget: Det händer att själen efter en människa som dött, är så ondskefull att vägen till himmeln är stängd för den. Istället tvingas den till en ändlös vandring i gränslandet mellan världarna på ständig jakt efter en ny kropp att ta i besittning. Och ibland lyckas den…
Andra bloggar om: the unborn, rysare, skräckfilm, cam gigandet, never back down, ned flanders, gary oldman, odette yustman, james remar, dybbuk, kabbala, exorsism, andar, satan, onda andar, demoner, psycho, horror, gore, pandorum, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,
Inlägg (RSS)
[…] Tro dock inte att filmen blir seg, det händer saker mest hela tiden och man sveps med i handlingen. Tyvärr är bilden inte jättebra på dvdutgåvan, ibland är den kornig och oskarp och färgerna imponernar heller inte. Men tack vare att manuset är smart och filmen har det där lilla extra så blir den en hyggligt spännande historia. Orphan är en film som väl kan rekommenderas för oss som tycker om psykologiska thrillers med läbbiga karaktärer. Jag tyckte med andra ord om den och den har sina poänger. Helt klart över förväntan, då jag trodde att den skulle vara lite i stil med The Unborn. […]