Kanonfilm

Historien om Sveriges största rockband är nu återigen på tapeten. Detta då två böcker om bandets öden och äventyr nu finns ute på pocket. Aftonbladets Mattias Kling tog tjänstledigt några månader och satte sig på kammaren och gjorde en rejäl research genom hela bandets karriär. Hans ansträngning resulterade i Only young twice. En bok som under knappa 400 sidor skildrar bandets upp- och nedgång. För nog fasen har det stormat kring bandet, rejält dessutom.

Med över 20 miljoner sålda album så tillhörde Europe de stora elefanterna på rocksavannen, inte illa pinkat för ett gänga polare från Upplands Väsby. Men, historien slutar ju inte där, för det tragiska efterspelet har väl nästan fått mer uppmärksamhet än bandets imponerande karriär de senaste åren.

Att ha en månadspeng om cirka 7000 kronor under turnéer där man sålt miljontals med skivor och spelat inför tiotusentals människor världen runt borde få tankarna att spinna på om att något är nog jävligt fel med vårt management? John Norum kände dock relativt snart stanken av ruttna villkor och tvivelaktiga beslut, han försvann snart och satsade på en egen karriär. ”Manager” Thomas Erdtmans skuld i det hela visar sig vara material för rena dockusåpan och dess patetiska ”rådgivning” som bandet fogade sig efter drev medlemmarna ner i ekonomisk misär i åratal framöver. Att konstatera att man är mer eller mindre utblottad något år efter att ha tillhört världseliten måste ha kännts fruktansvärt. Men, det kom en öppning när Janne Stenbeck ville slå på stort unför millennieskiftet. En återförening och en comebackturné skulle komma att fixa en del problem för i alla fall vissa av medlemmarna.

Kling är effektiv i sitt berättande och glädjande nog är boken snudd på befriad från krystade rockskämt, frossande i sitt eget ego, samt slaskig inställsamhet. Istället har han grottat ner sig i faktamaterial som i vissa stunder är både förvånande och avslöjande. Så här många år efter att bandet stod på toppen och det mesta gick som på räls så är det en rafflande läsning om hur det egentligen var att vara medlem i ett av världens mest populära rockband. Jag skriver rockband för hur mycket Kee Marcello och de andra insisterar på att de minsann var ett HÅRDrocksband så håller nog de flesta med mig och anser att det handlar om rock, och inget annat. Ibland knappt det ens en gång. Men duktiga musiker var de, och Tempest skrev maffiga låtar, smöraktiga ballader, och i kombination med Kee´s riff så blev resultatet extremt säljande och medryckande.

Det är en bra och välskriven bok som Kling totat ihop. Den är tät, och drar sig inte för att skildra de konflikter som finns och fanns mellan bandmedlemmarna och Tempest med sitt ego och Erdtmans daltande med sin skyddsling lär ha ju ha tärt något fruktansvärt på de övriga medlemmarna. Jag ska inte avslöja för mycket med ord som infekterat, manipulerande, kvävande och revirpinkande passar bra när det gäller bandmedlemmarna. Sedan finns ju den ekonomiska härvan som Kling gett ett eget kapitel och som vars efterspel ger sagan om Europe rena Dallasvibbarna med ekonomisk brottslighet, skatteplanering, fiffel och annan skit. Här finns minst sagt en hel del skit att chockeras av. Men som sagt. Läs den själv, och ha gärna cdn The final countdown på samtidigt för maximal nostalgitripp.

Johan Åhlund

Andra bloggar om: ares tecken, mord.net, dag öhrlund, tobias buthler, jeff abbott, black our, illusioner, dean koontz, dean r koontz, hjälten, donatorn, vansinne, phantoms, blixtsken, väktare, trasdockan, psykopaten, odd thomas, border odd, alltid odd, josep wambaugh, hollywood station, hollywood måne, james ellroy, gw, mcbain, hollywoods kråkor, harry bosch, ian rankin, connelly, mick wall, metallica, james hetfield, lars ulrich, cliff burton, metal, the dirt, neil strauss, jenna jamesson, the game, maximal rock n roll, acdc, marilyn manson, bruce dickinson, lemmy, motorhead, david eberhard, normalt, psykologi, lättkränkta, ingen tar skit, chris ryan, andy mcnab, fight back, strike back, tegenfalk, nirvanaprojektet, pianostämmaren, vredens tid, med hitler till slutet, hitler, traudl junge, heinz linge, erlend loe, stilla dagar i mixing part, naiv super, blåst, doppler, humor, volvo lastvagnar, fakta om finland, anders jallai, spionen på fra, thriller, signalspaning, ubåt, u137, u571, jakten på röd oktober, tom clancy, only young twice, mattias kling, historien om europe, kee marcello, europe, cherokee, final countdown, bagageapa, ekonomi, bahamas, ekobrott, svindel, flickan under gatan, ewert grens, två bröder, tre sekunder, roslund, hellström, born to run, löpning, löpningens själ, barfotalöpning, fivefingers, maraton, triathlon, jogging, christopher mcdougall, coelho, alkemisten, milen, acis, nike, adidas, det fördolda, lärjungen, hjorth, rosenfelt, hans rosenfelt, tv4, parlamentet, keppler, böcker, bokhora, litteratur, Murray Engelheart, Arnaud Durieux, pocketförlaget, svensk maffia, maffia, lappalainen, lasse weirup, matti, matti larsson, Maximal Rock & Roll, acdc, bon scott, angus young, australien, highway to hell, high voltage, razors edge, brian johnson, clive burr, malcolm young, fly on the wall, for those about to rock, its a long way to the top, maximum rocknroll, rock n roll, hårdrock, blues, kalle lind, människor som gått till överdrift, människor det varit synd om, humor, massmedia, suverän, kanonfilm, otrolig, thriller, drama, action, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

Inlägget postades söndag 26 augusti 2012 klockan 3:17 e m och finns under Bok. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.