I helgen hade 2012 års säsong av STCC premiär på ett väldigt blåsigt och rejält råkallt Mantorp Park. Årets säsong har ett minst sagt reducerat startfält då serien nu delats och många stall och förare istället har brutit sig ut och numer kör i den konkurrerande serien TTA. Något som de flesta tycker är väldigt synd då antalet bilar i vissa klasser är snudd på skrattretande tunnt. Men det finns både för- och nackdelar med detta. Hur som helst så får man om man väljer att följa STCC ta del av flera andra supportklasser, Porsche Carrera Cup, Camaro Cup, Renault JTCC Clio Cup samt Pro Superbike.
Trots ett riktigt bistert väder bjöds det ändå på hyggligt spännande racing. Det stod klart att det var Johan Kristofferssons dag då han tog hem segern i sin biogasdrivna Scirocco i båda racen. Tätt skuggad av Rickard Rydell i sin Chevrolet Cruze, och teamkompisen Johan Stureson. Konstigt nog blev det samma förare som kom etta, tvåa och trea i båda racen. Johan Kristoffersson vann och följdes sedan av Rydell och Stureson i båda racen. Fyra Sciroccos och två Chevor i topp i båda racen alltså, och därefter Seat. Tomas Engström såg väldigt vass ut på morgonens warm-up. Men något hände i racet och snacket på läktarna pratade om ett motorhaveri. Så var dalmasens dag förstörd och han kom tyvärr inte till start i det andra racet. Noll poäng till Honda, vilket var synd. Seat-förarna gjorde sitt bästa och Santosh Berggren i sin illgula Leon tillsammans med Niclas Olsson och Robin Appelqvist var ungefär en halv minut efter täten och gjorde vad de kunde. Det samma gällde för Claes Hoffsten som kom till start i den Alfa Romeo 156 som Mattias Andersson tidigare kört. Bröderna Ahlberg hade heller ingen vidare bra dag med sina Audis. För publikens skull hoppas jag att det tajtar till sig under säsongen och att Honda, Seat och de andra förarna kan ge Biogas och Chevrolet en utmaning. Santosh Berggren 25 år, från Falköping, har kört JTCC under de senaste tre säsongerna. Nu kliver han upp ett hack och hans gula Seat Leon jagas här av Robin Appelqvist. Läs resten av inlägget »
I år slöt det upp flera hundra motorcyklar. Med tanke på att jag tog cirka 400 bilder så borde antalet hojar i årets kortege ha varit minst fem hundra. Inte illa! Mestadels japanska customhojar a´la Dragstar och liknande, men ett stort antal Harleys, Triumphs samt ett par Ducatis och Buells slank också in. Detsamma gällde för de trehjuliga ekipagen med Can-am Spyders och någta trikes. Stans tjusiga lilla Messerschmitt fanns också med och när den dök upp log alla glatt, då den charmar byxorna av såväl ung som gammal. Läs resten av inlägget »
Om jag hade haft en sådan inspirerande lärare som Professor Paul Hunter vid Michigan State University så hade jag definitivt haft bättre betyg i kemi. Han visar upp (eller visade då han tyvärr är död) en bländande pedagogik och ett entusiasm och det är väl precis så man ska vara som lärare. I vår klass fick vi enbart hålla på med billiga experiment med lackmuspapper och sånt spännande. Se och lär blivande kemilärare!
Loudon Wainwright III gör en helt makalös version av den klassiska Irländska folksången Carrickfergus. Den hade jag inte hört sedan Dubliners framfört den, och nu dök den upp i dubbla versioner i den helt fantstiska tv-serien Boardwalk Empire! Mästerligt!
Klockan 02:47 den tionde december 2006, svensk tid, blev Christer Fuglesang den förste men förhoppningsvis inte den siste svensken i rymden. Vägen dit hade varit lång, rymdfärden blev av olika anledningar ständigt framflyttad. Men slutligen, den tolfte december 2006, kunde han njuta av sin första rymdpromenad. Fjorton år efter att han påbörjat sin astronaututbildning. Christers dröm hade äntligen blivit uppfylld.
Det är inte utan att jag tyckte synd om Christer Fuglesang när det drevs med honom i media, den svenska astronauten som minsann aldrig skulle få skjutas upp i rymden. Han verkade i intervjuer sympatisk och har en utbildning som få i Sverige, avundsjukans näste kommer ens i närheten av. Men, till slut så blev det då äntligen dags. Läs resten av inlägget »
Träning på morgonen, personligt rekord i två övningar, handlat, lunchat med Jennie o co, skickat faktura, kollat plugg, kollat leveransstatus på min sängjätten Diamant, köpt lite nya blurays, rensat förrådet, lagat mat, tvättat, dammsugit, fört över 32gb musik till telefonen. Nu blir det slappande i soffan. Med en liten kall öl. Suveränt välgenomförd fredag. Detta firar vi med världens maffigaste låt. Filmen är förövrigt makalös. Se den!
Patrik Sjöberg är en person som rör upp känslor. Med sin självsäkra attityd och stundtals kaxiga stil är det många som idiotförklarat honom och media har ofta mer fokuserat på hans vilda leverne och hans partajande, hans otaliga affärsprojekt samt allt snack om fylla, kokain och tjafs med skatteverket än om de sportsliga framgångarna. När så Patrik själv efter tränaren Viljo Nousiainens död beslutade sig för att berätta om dennes pedofila böjelser och sexuellla utnyttjanden av unga idrottskillar skrevs det spaltkilometer i media. Faktum är att det skrevs så pass mycket om boken i skvaller- och kvällspressen att jag funderade på att strunta i att läsa boken. Allt snaskigt och spännande hade väl redan läckt ut i pressen, skulle det inte kunna vara så att bokens andra delar skulle vara en i raden av halvt uppdiktade och politiskt korrekta självbiografier skrivna av huvudpersonens journalistpolare? Läs resten av inlägget »
Imorron dras det alltså igång igen, 2012 års F1-säsong. Med start i soliga Melbourne, Australien är väntan nu äntligen över för miljontals fans av världens största motorsport. Försäsongen har präglats av förarbyten, regeländringar och rykten precis som det ska vara och årets säsong lär bli rafflande precis som vanligt. Många och jag därtill hoppas nog att årets upplaga inte kommer att bestå av att Sebastian Vettel vinner på löpande band och på så sätt förtar en stor del av spänningen. Startfältet är knökfullt av talanger. Här finns sex tidigare F1-världsmästare, lägg där till lika många GP2-mästare samt tolv andra förare som inte vill annat än att hamna överst på pallen. Läs resten av inlägget »
Jag är väl inget jättefan av Jimmy Kimmel, men när han anstränger sig och gör kortfilmer blir det ibland jäkligt bra. Här har han gett sig fasen på att göra filmernas film, en film där alla genrer finns med. Okej, den är nio minuter; men bjuder på några roliga skratt! Ingen film är komplett utan Matt Damon utklädd till en klase vindruvor samt Black Hitler. Det enda jag saknar är ett soundtrack med bongobeats och melodisk deathmetal.
Den senaste tiden har jag faktiskt tagit mig tid att läsa några av de böcker som jag köpt strax före jul. Så under februari så tog jag tjuren vid hornen och läste i följande ordning Walter Isacsons mastiga biografi om Applegeniet Steve Jobs, en 666 sidor lång historia om en av världens mest kreativa personer. På gott och ont. Därefter satte jag tänderna i Born Fearless av den brittiske äventyraren och yrkessoldaten Big Phil Campion, en machoresa genom några av världens mest infekterade oroshärder skildrade av en person som är minst sagt kontroversiell, även detta på gott och ont. Men samtidigt skildras en väldigt hård uppväxt där armén och SAS kom att bli den enda fasta trygga punkten i den unge Campions tillvaro. Men man får ta det för vad det är, en actionpackad ”självbiografi” om krig, pirat- och terroristbekämpning. Sedan följde den andra boken i rad där författaren har epitetet Big. Det handlar om MMA-domaren Big John McCarthys liv. En resa inom träning, tävling, entreprenörsskap och relationen mellan domare, tävlande samt en stor skopa familjeliv. Läs resten av inlägget »
Den nu avlidne amerikanske författaren Sidney Sheldon har förutom böcker även några tv-serier på sin Cv. Hart to Hart, eller Par I Hjärter som den kom att heta på svenska är en av dessa. Läs resten av inlägget »
Två otroligt välljudande Ferrari 430´s på väg ut ur Mantorp Parks depå. Den ena är en Scuderia och ägarna Seth och Bertil smiskade dem rejält under Autoropas event i somras. Ett event som jag nästan glömt och jag passar härmed på att slänga upp lite bilder som jag tagit, då jag hittat dem i kamerans minneskort som jag nu tömt. Galet trevlig stämning och massor av fina bilar. Dessutom var vädret helt perfekt och featureartikeln i LinköpingsPosten blev bra redigerad Läs resten av inlägget »
Jag kollade igenom min senaste playlist på datorn. Jag blir för ett ögonblick nästan rädd för mig själv. Håller jag på att bli ett emo, eller vad är det som sker? Den här listan har jag spelat mest den senaste tiden. Är jag normal eller håller det på att gå illa? Hur som helst så finns här ett tjugotal bra spår nedan! Håll till godo! Läs resten av inlägget »
För lite drygt en månad sedan upptäckte jag att jag hade slut på böcker hemma. Jag hade läst slut alla jag hade (nästan) och när jag kollade lite på Amazon så tog köpsuget över. Det var dags att köpa lite nytt och tanken var att det skulle bli flera titlar och att jag skulle klara mig fram till februari. Då jag behövde lite svensk läsning också så blev det en sväng in på Adlibris också. Det blev ett par rejäla paket.
Tre veckor senare kom dessa paket till mitt ombud. Jag tyckte nästan synd om tjejen som jobbade i paketutlämningen. När jag lastat upp dem hemma på mitt nattygsbord så såg det ut som på bilden ovan. 47 titlar, och fem till påväg. Läs resten av inlägget »
Följande omslagstext sorteras in under facket ”skitnödig och överdriven säljtext skapad av någon som troligtvis inte sett filmen men som hoppas att folk ska köpa den så att några i filmbranschen tjänar pengar”. Dessutom borde den märkts med en varning då bildkvaliteten bara är något bättre än en sliten VHS.
Make it quick, make it clean, and never make it personal!
Det är förhållningsreglerna för Joe, en professionell torped som under ett uppdrag i Thailand sätter hela sin tillvaro på spel för rädda den man han har blivit lejd att mörda… Actionmästarna Oxide och Danny Pang har skapat en fartfylld Hollywood-version av deras kampsport-kultfilm ”Bangkok Dangerous” från 1999. I nyinspelningen trampar man gasen i botten ännu mer och Nicolas Cage som hämndtörstig torped ger behagliga associationer till kultsuccéer som ”Con Air”, ”The Rock” och ”Face/Off”.
Johan Sörliden i Linköping har skaffat sig en riktigt tuff miljöbil. Hans Tesla Roadster hänger lätt av en Porsche i acceleration och har en snuskigt låg driftskostnad. Klicka för större storlek.
Johan Sörliden hade bestämt sig, hans nästa bil skulle vara en elbil. Då han är delägare i ett vindkraftskooperativ, och miljövän var tanken med bilköpet att slippa avgaser och andra utsläpp. När hans son visade en bild på det amerikanska företaget Teslas senaste skapelse, elsportbilen Tesla Roadster så föll alla bitar på plats. Teslan motsvarade Johans krav och att den dessutom är en vass sportbil med rejält klipp i motorn gjorde inte saken sämre. Johan är engagerad i miljöfrågor samt djupt involverad i föreningen Elbil Sverige, och brinner för att argumentera för statliga subventioner samt underlättande för elbilar… Läs resten av inlägget »
Kastar upp en relativt fräsch bilrelaterad artikel jag publicerade i affärsmagasinet 4:E Storstan. Klicka för större storlek.
Att välja bil kan vara en utmaning. Det gäller att hitta en som passar. Familjen kanske behöver plats för barnvagn, eller en lämplig dragare till sommarens husvagnssemester, farmor kanske vill ha en billig och snål bil och moster Agda vill ha en sportigare mer körglad kärra. Det finns ett stort utbud, helt klart. Dessutom finns det numera en mängd olika typer av bilar.
- Vi har vanliga bilar med bensinmotorer, det finns dieselbiar, el-bilar, hybridbilar och etanolbilar bara för att nämna några. Hybridbilen har den senaste tiden haft ett uppsving och tillverkare som Toyota och Honda har med sina modeller hittat en stor skara kunder…. Läs resten av inlägget »
Okej, det här blir nog mitt första och enda riktiga ”ego-inlägg” på Kanonfilm. Jag varnar för att här kommer minsann ett sånt där skitnödigt inlägg om hur min dag har varit. Du vet, den där typen av inlägg som Kenza och Blondinbella och allt vad de heter publicerar för att framstå som perfekta ûbermenschen som lever det perfekta livet, varje dag. Hade jag varit riktigt ”på” så hade jag också kastat upp bilder på arrangerade och mycket välregisserade parmiddagar, kvitton på gåvor till olika välgörenhetevenemang, otaliga husrenoveringar, skamlösa egobilder på mig själv i olika standardposer, hundar i träningsoveraller och drösvis med bilder på dagens outfit, bilder på mina underbara kollegor, bevis på hur mycket jag älskar min farmor och mina föräldrar samt lagt hela mitt privatliv till allmän beskådan. Läs resten av inlägget »
Jag passade på att knäppa lite bilder för nöjes skull som inte hamnade i någon av tidningarna. Den översta är en Ferrari 458 Italia och den är typ flång ny. Ligger runt 2 mille och jag har skrivit om den förr HÄR och HÄR, men också HÄR. Den var kusligt snygg i verkligheten. Läs resten av inlägget »
Birdman gör det han gör bäst…. (Texten från LinköpingsTidning) Kommer eventuellt att posta artikeln här senare.
Son väntat blev helgen en ytterst trevlig upplevelse med ackreditering och intervju med en av mina barndomsidoler Tony Hawk. Supertrevlig, lagom laidback och vältalig. Teamet med Neal Hendrix, Jesse Fritsch, Kevin Staab och Mitchie Brusco levererade verkligen.
The Birdman med vänner charmade publiken med imponerande häng och häftiga tricks
I helgen var det många som fick se sina idoler framträda i den åtta meter höga rampen i Cloetta Center. Då stod nämligen Tony Hawk, världens mest kända skateboardåkare tillsammans med några av världens bästa åkare för en rafflande brädunderhållning i Linköping.
Mästaren själv hade med sig sina kompisar Neal Hendrix, Jesse Fritsch, Kevin Staab och Mitchie Brusco till stan. Hawk som är en levande legend och en oerhört respekterad idrottsman förklarade att det vid 43 års ålder är roligare än någonsin att åka bräda och att sporten borde bli en gren i de olympiska spelen.
- Skateboard är så otroligt populärt att de olympiska spelen skulle må bra av att få en ny gren, det skulle höja intresset både för skatearna samt för de olympiska spelen säger en avslappnad och genomsympatisk Tony Hawk.
Något som den blott fjorton år unge supertalangen Mitchie Brusco skriver under på. Väl uppe i rampen märks det hur roligt de har när de är ute på turnén tillsammans. De hejar på och pushar varandra och snackar hela tiden, samtidigt som de är oerhört fokuserade på sina tricks.
- Jag började att åka skateboard när jag var tre och det är underbart att få hänga med och åka runt i världen med Tony och grabbarna, säger en trött men lycklig Mitchie innan han börjar att skriva autografer till fansen efter att showen är över.
Publiken är med på noterna och när de japanska inlinesåkarna Eito och Takeshi Yasutoko kastar sig ner från rampens högsta punkt har arrangemanget fått ett intro som heter duga. När Tony och grabbarna sedan kommer upp i rampen stiger publikens jubel och det radas upp trick på löpande band. Samtliga åkare har ett rejält häng i luften och Mitchie drar ner publikens applåder då han formligen får vingar när han kastar sig ner för rampen. Jessie Fritsch tillhör de mer våghalsiga åkarna och klev under kvällen ofta upp på rampens andra avsats för att fara ner med rejäl fart och sätta sina tricks. Sedan ska vi inte glömma Jocke Olsson som visade upp en makalös teknik och höga glides för publiken.
Det tar dock på krafterna och stundtals såg åkarna rätt belåtna ut, men publiken sporrade dem till allt häftigare och svårare tricks.
- Det är bra stämning här och att åka tillsammans i rampen ställer sina krav säger Neal Hendrix innan han kastar sig ut och halvvägs möter Tony Hawk som kommer farande från rampens andra sida. Sekunden senare sätter han en snygg tailgrab innan han landar på rampens motsatta sida där Mitchie gör sig redo att möta en taggad Jessie Fritsch.
När det gäller rampen så måste man nästan se den för att inse hur hög den faktiskt är. Åtta meter är högt och det kräver sin man för att ställa sig på en träbit med hjul och dundra ner. Lyckligtvis är detta inget som våra brädproffs tänker det minsta på, och de har publiken i sin hand under hela föreställningen.
Jag säger det med en gång. Jag gillar Jackass. Men jag lägger in ett snabbt förbehåll här. Jag gillar inte deras värsta tokigheter som innehåller kroppsvätskor och annat äckel. Men när de gör stunts och lever rövare, då garvar jag ofta. Väldigt ofta. Nu är Jackass 3 här och efter att del 2,5 kom har jag faktiskt saknat Johnny Knoxville och hans polare. Läs resten av inlägget »
En småstad i USA invaderas av smittbärande varelser och invånarna måste kämpa mot horderna…. Jaha det var handlingen det, i denna remake av George A Romeos klassiker från 1985. Då skräckfilmer ofta kan göras billiga och riktas till hångelsugna tonåringar brukar dessa oftast bli tämligen usla, när det handlar om remakes brukar det inte finnas någon hejd på hur illa det kan bli. Hur ska då den här filmen stå sig mot genrens övriga zombiefilmer tro? Läs resten av inlägget »
Det var några år sedan Mel Gibson var riktigt arg på film. I Payback gick han bärsärk rejält, och även om filmen kanske inte riktigt hittade sin publik minns jag att jag gillade den. För ett par månader sedan gick Ransom på tv, och det var anledningen till att jag ville se just Edge Of Darkness. Av trailern att döma verkade den vara en riktigt hårdkokt snutfilm med en arg Gibson i huvudrollen. En handfull dollar (tre st för att vara exakt) fattigare landade den på hallmattan strax föe jul. Det blev den vanliga utgåvan och när den landade i spelaren bänkade jag mig framför plasman med förväntningar om en spännande och välspelad thriller med bra fart. Läs resten av inlägget »
Jaha, det har blivit dags att kolla ett galet påkostat actionraffel på klimattemat. 2012 har landat i min dvdspelare (bättre sent än aldrig tro?) och förväntningarna på filmen är inte jättehöga. Ärligt talat så är mina förväntningar mer fokuserade på filmens tekniska kvaliteter, Jag hoppas på ett ljud i hästväg i kombination med knivskarp bild. Så brukar ju vara fallet med Roland Emmerichs filmer, mastodontproduktioner med enorm budget som så ofta resulterar i mer eller mindre lyckade amerikanska actionklyschor. Emmerich ligger ju bakom Independence Day, Day After Tomorrow, The Patriot samt remaken på Godzilla. Läs resten av inlägget »
Okej, här kommer en lagom mossig salespitch från dvdomslaget som beskriver min lördagsrysare, Orphan: Esther är en nioårig föräldralös flicka från Ryssland som tycks vara förföljd av olycka. Hennes förra fosterfamilj dog i en brand som hon med nöd och näppe undkom. Men nu när familjen Coleman adopterat henne ser livet betydligt ljusare ut. Tills en klasskamrat en vacker dag faller från en klättersällning. Tills en nunna från barnhemmet hittas ihjälslagen. Och tills att Esthers nya mamma börjar tvivla på om den tragiska branden verkligen var en olyckshändelse. Läs resten av inlägget »
Det var ett tag sedan jag såg en film av den italienske skräckmästaren och innovatören Dario Argento. En regissör som har gett åtskilliga personer mardrömmar genom åren, jag är en av dessa. Själv bleknade jag när jag såg den ytterst hårdföra skräckfilmen Opera på en japansk (oerhört oklippt) laserdisk i början av nittiotalet. Maken till terror och gore hade inte många sett på den tiden. Givetvis totalförbjuden i Sverige och på nåt sätt fanns det visst en oklippt VHS från Southgate som någon i kompiskretsen fått tag på. Kanske det mest skrämmande jag sett någonsin, på den tiden alltså. Det var alltså innan jag såg Göta Kanal 2. Den version som lämnades in till statens biografbyrå var 83 minuter. Den totalförbjöds direkt. Den oklippta versionen var 107 minuter vilket säger en del om hur mycket man klippt bort. Men så var det en otroligt stark film också. Läs resten av inlägget »
I åratal har den skräckinjagande vikingen Enöga, en stum krigare som spridit fruktan vida omkring för sina övernaturliga krafter hållits fången av hövdingen Barde. Med hjälp av Are, en modig slavpojke, lyckas Enöga dräpa sin fångvaktare och fly. De två tar sin tillflykt till ett vikingaskepp på väg mot Jerusalem med Guds egna soldater. Tillsammans med Are påbörjar han en resa in i mörkrets hjärta. Skeppet slukas snart upp av den oändliga och täta dimman och när det till slut klarnar ser de okänt land föröver. Detta nya land visar sig vara så långt från paradiset man kan komma och besättningen får snart möta ett hemskt och bloddrypande öde. Dessa omvälvande händelser får Enöga att upptäcka sitt rätta jag. Läs resten av inlägget »
Aaron Green är anställd på ett skivbolag och som får 72 timmar på sig att föra den gamla rocklegenden Aldous Snow från London till en konsert i Los Angeles där han ska göra comeback. För att inte riskera att bli av med jobbet måste Aaron navigera genom minfält av galenskap och syndiga frestelser för att Snow ska komma på plats i tid till den berömda Greek Theatre! Läs resten av inlägget »
En grupp unga kriminella får chansen att sona sina hemska brott och rehabiliteras på en öde ö som alternativ till fängelse. Sexförbrytare, mördare och våldsamma ligister buntas ihop, men snart visar det sig att ön döljer en än större fara! En sadistisk och hänsynslös mördare använder gruppen som byte i ett spel med dödlig utgång. Varje steg leder in i en potentiell fälla, varje andetag kan vara det sista! Och i vildmarken kan ingen höra dig skrika.
Jaha, det här har vi både sett och hört förr. Spontant tänker man på filmer som Kinji Fukasakus Battle Royale, Rovdjuret och liknande. Den största anledningen till att jag ser den är att Sean Pertwee finns med i rollistan. Han är bra, och var en av anledningarna till att Neil Marshalls eminenta Dog Soldiers blev så bra som den blev. Den andra anledningen var att jag köpte dvd´n för futtiga tio kronor. Läs resten av inlägget »
The Children heter en Engelsk rysare som fått bra betyg och blivit lite av en snackis bland filmälskare. Filmen är en engelsk rysare gjord på låg budget med relativt okända skådespelare och för regin står Tom Shankland.
Två familjer firar nyår tillsammans på ett gods. God mat, umgänge och fin whiskey står på schemat. Tillsammans har de båda familjerna en hel skock med ungar i varierande åldrar. Läs resten av inlägget »
Det är inte alla filmsviter som lyckas hålla farten och intresset uppe i en rad filmer (Gudfadern 3 är väl det värsta exemplet). Toy Story är dock en av dessa. Ettan och tvåan var tekniska mästerverk och mycket trevliga att se. Pixar serverade oss två filmer med urläckra animeringar och högt tempo i kombination med humor och ”action”. Del tre går lyckligtvis i samma stil och är kanske ännu läckrare rent grafiskt. Läs resten av inlägget »
Jaha, filmen om Facebook är här. Hur spännande kan det bli tro? Med David Fincher bakom spakarna finns i alla fall rejäl potential. Vi börjar med handlingen, som de flesta av oss känner till: En sen kväll 2003 sätter sig Harvardstudenten och dataprogrammeringsgeniet Mark Zuckerberg ner vid sin dator och börjar intensivt jobba med en ny idé. Ur allt bloggande och programmerande växer det fram som snabbt ska komma att bli ett globalt socialt nätverk och en revolution inom kommunikation. Bara sex år och 500 miljoner kompisar senare är Mark den yngsta miljardären genom tiderna… men för den här entreprenören så leder framgången till både privata och rättsliga komplikationer. Läs resten av inlägget »
I år satte jag ribban högt när jag önskade mig julklappar. Jag ansåg att jag varit ovanligt snäll i år. Därför önskade jag mig två lite större och exklusivare saker. Det ena var en Ferrari 458 Challenge att smiska omkring med. Det andra var Shakira. Tomten sket i mig. Fast det är bara att vara ännu snällare nästa år. Kanske. Ett annat alternativ är att sänka ribban något och börja leva i den krassa verkligheten. Har inte bestämt mig än.
Okej, jag erkänner. Jag är ett fan av brittisk film. Jag tycker att Danny Dyer är en bra skådespelare och anser dessutom att Stephen Graham är en underskattad skådespelare. Därför känns det bra att de båda finns med i den här urflippade zombiekomedin. Dyer har under åren medverkat i en rad bra filmer, inte minst Football Factory, den fantastiska Business, Outlaw samt Severence. Recensioner på dessa kommer inom kort, jag har bara inte hunnit posta dem än. Det ska bli kul att se vad regissören Jake West hittat på. Läs resten av inlägget »
Att man gör nyinspelningar av klassiska filmer är inget nytt. Men den senaste tidens remakes på i stort sett alla klassiska skräckfilmer kan verkligen diskuteras. Halloween, Friday The 13:th, Toolbox Murders, och en hel drös till har fått mer eller mindre urusla nyinspelningar. Läs resten av inlägget »
Jaha, i egenskap av StarWarsfan kändes det som ett måste att se den här ”hyllningskomedin”. Men i efterhand ångrar jag mig då filmen mest kan liknas med ett stinkande kloakslam som brutalt körts in i käften på oss stackare som sett den. Läs resten av inlägget »
Den första filmen i Final Destinationsviten var en fräsch, snygg och påkostad historia vars lyckade mix av spänning och oförutsägbarhet lockade massor av folk till biograferna. Det var den talangfulle James Wong (X-files) som för tio år sedan skapade ettan som blev en succé. Klart att det skulle komma uppföljare. Nu är del fyra här, i 3-D dessutom och konceptet börjar kännas allt mer urvattnat. Läs resten av inlägget »
Frozen, detta lågbudgetäventyr börjar med att tre karaktärslösa slackers försöker charma en liftkille att de ska få tre gratis liftkort. Efter åtta minuter av filmen (dessa åtta minuter kändes som tre kvart) är de uppe i liften och spyr galla över alla andra skidåkare som är idioter eftersom de BETALAT för sina liftkort. Då jag redan vet att Kane Hodder är med i filmen och att han alltid är elak på film hoppas jag att han dyker upp och tar hand om dessa huvudpersoner per omgående. Läs resten av inlägget »
Hobo With A Shotgun är ett spännande projekt som jag följt med stort intresse sedan filmen var i utvecklingsstadiet. Men när jag ser trailern nedan blir jag skeptisk. En actionhistoria om en hemlös man som går apeshit och bestämmer sig för att med sitt hagelgevär slå ut korrumperade snutar, elaka pedofiler samt rånare och annat slödder. En fläskig actionröjare (Grindhouseinspirerad så det sjunger om det) med den gamle liftaren Rutger Hauer i huvudrollen kanske inte är helt fel. Nu finns en slafsig teaser och missa inte hemsidan med mer info.
Barney Ross är en man utan något att förlora och utan lojaliteter mot något annat den lilla grupp av legoknektar, som han leder. Ross och hans män får vad som verkar vara ett rutinuppdrag att infiltrera och störta den hänsynslösa diktatorn i öriket Vilena. Men mycket snart står det klart för elitsoldaterna att det inte finns något rutinartat i situationen de hamnat i. Läs resten av inlägget »
Mr Brown är död, Mr Orange har tappat tre kilo… i blod. Och Mr Pink är mer än villig att hjälpa Mr Orange att gå ner ännu mer i vikt. Sex främmande män samlades för att genomföra något som verkar vara den perfekta kuppen. Inga namn nämndes, inga samveten eller hämningar fanns. Men något gick snett. Nu samlas de för att ta reda på vad som hände och vem som är ansvarig och då börjar den verkliga mardrömmen. Läs resten av inlägget »
Det är morgonmässa i en kyrka i Boston, och prästen uttalar sin välsignelse över församlingen. Samtidigt går de båda Irländska tvillingbröderna Connor och Murphy MacManus nerför altargången och kysser sin frälsares fötter. Senare samma eftermiddag festar de med polarna på den lokala puben. Men plötsligt händer något som bryter den goda stämningen. Något mycket våldsamt. Läs resten av inlägget »
Min musiksmak blir bara konstigare och konstigare. Jag inledde dagen med lite Watain och tyckte att de röjde på rätt bra. Sedan blev det lite Raised Fist med den underbara Friends And Traitors. Sen dök följande tre spår upp i min musiklista…
Och jag njöt fan av allihop… min smak är breeeeeeeed.
Mer musik efter hoppet Läs resten av inlägget »
Ytterligare en stor skådespelare har gått ur tiden. Dennis Hopper förlorade kampen mot sin prostatacancer och avled inatt. Det gör ont att se bilderna på honom den senaste tiden då han mer eller mindre sett helt utmärglad ut. Jag minns hans rollprestationer från Apocalypse Now, Blue Velvet, Speed, True Romance och inte minst Easy Rider. Imorron ska jag se om Blue Velvet och hedra hans minne. Läs resten av inlägget »
När jag jobbade på Svensk Fastighetsförmedling hade vi en fax/kopiator/skrivare av märket Hp som ALLTID jävlades och aldrig fungerade som den skulle. En tid efter att jag slutat mitt vikariat där hyrde jag och John, Mike Judges helt underbara feelgoodpärla Office Space. Det visade sig att inte bara jag haft ett helvete med PC LOAD LETTER. Klippet nedan är en av anledningarna till att jag verkligen älskar filmen! Som poesi att titta på.
Just nu läser jag intensivt. Jag har totalt fastnat för Anders Roslund och Börge Hellströms senaste thriller Tre Sekunder. Författarteamet slog igenom med dunder och brak 2004, med den ytterst spännande och gripande boken Odjuret och sedan har de radat upp bestsellers. Odjuret gillade jag då den var snudd på kriminellt spännande och väldigt intensiv som läsupplevelse.
Jag har samtliga böcker i serien om den vresige polisen Evert Grens, och hade egentligen planerat att läsa dem i rätt ordning. Men, när jag fick tag på Tre Sekunder så var jag tvungen att börja läsa den. Läs resten av inlägget »
Som av en slump sparkade min ipod igång den gamla godingen Dream Evil häromdan. Trevligt. Men nu ikväll (nyss faktiskt) läser jag att Ronnie James Dio förlorat kampen mot den cancer som han fightats mot den sista tiden. Läs resten av inlägget »
Nu när folk i allmänhet inte har kapacitet, ork eller intresse att läsa texter längre än två rader har Metro börjat sammanfatta sina filmrecensioner extremt kortfattat. Men, det finns de som tar konceptet längre. Se bara på den här sammanfattningen av samtliga Rocky-filmer. Genialt!
Använd dina kunskaper och färdigheter till att hjälpa de minst lyckligt lottade. Så löd de visdomsord som sensei gav Cole när han precis klarat av alla tester och blivit ninja på heltid. Hans ninjavänner gläds åt Coles framgång. Men Hasegawa (Spelad av dem gamle ninjafilmsikonen Sho Kosugi) är inte imponerad och anser att Cole är full av skit då han inte har någon som helst koppling till den japanska kulturen och på så sätt inte är en riktig ninja. Hasegawa surar och tittar snett på Cole under hela ceremonin och regissören Menahem Golan lyckas få till en riktigt nervig scen, nästan i alla fall. Efter att ha blivit certifierad ninja drar Cole vidare till Manilla hans gamla armépolare Frank nu driver en plantage. Affärerna blomstrar men en elak företagsledare vill till varje pris ta över plantagen och dess mark. Då Frank inte vill sälja börjar hoten och Coles kunskaper i ninjutsu kommer väl till plats. Läs resten av inlägget »
Ibland är det skönt att rensa hjärnan. Då kan det passa bra att ligga i soffan, ätandes något gott och slötitta på en film som inte kräver någon som helst tankeverksamhet. Damage är en film som troligtvis passar som klippt och skuret för detta. Särskilt om man är man, den passar förmodligen ännu bättre om man är en trettonåring. Är du tjej ska du nog leta någon annanstans efter något mer passande än 90 minuters pugilism.
Omslaget är rejält kryddat med omdömen från Harry Knowles, och om han tyckte att filmen är en av de bästa amerikanska skräckfilmerna på senare år så ansåg jag att den kunde vara värd den tjuga den kostade nere på videobutiken. Ett skräckraffel i vilda västernmiljö tillhör inte vanligheterna och redan där blir filmen smått unik.
En samling modiga män ger sig ut för att hitta och hämta hem en bosättarfamilj som försvunnit från sitt hem på under mystiska omständigheter. Eftersom de förväntar sig att förövarna ska vara ett antal onda indianer förbereder de sig för en rutinmässig kamp, men de upptäcker snart att den riktiga fienden kommer underifrån för att livnära sig på människor. Läs resten av inlägget »
Dodges senaste version av den klassiska Challenger har på kort tid blivit en storsäljare i USA. Med kaxig retrodesign och ett relativt vettigt pris blev den populär och med prestandamodellen SRT-8 blev det rejält med fart i den också. Men så ofta så vill mycket ha mer och en massa tuners började modifiera bilarna. Många satsade på ökad effekt och väghållning. Andra valde att skapa olika body-kits för att ytterligare framhäva bilens djärva formspråk. Läckrast hittils måste nog Classic Design Concepts version vara. Se bara på bilderna NEDAN och njut! Läs resten av inlägget »
Brittisk gangsterfilm har på de senaste åren gått från klarhet till klarhet. Snatch och Lock Stock i all ära men den senaste tiden har det dykt upp en annan typ av just brittisk crime på dvd. Guy Ritchies Rock N Rolla var sevärd och den mycket hårdföra Rise Of The Footsoldier var en stark upplevelse. Nu är alltså The Crew här och till skillnad från andra nyss nämnda filmer utspelas den i Liverpools undre värld.
Regissören målar upp en dyster värld av en engelsk storstad med omfattande maffiakriminalitet mellan serber, engelsmän och andra grupperingar. Jargongen är hård, livet brutalt och mitt i smeten sitter Jed med sin trasiga ”familj”. Läs resten av inlägget »
Jag skrev en text om den när den kom. Den är inklippt nedan. Nu har pressen testat bilen och alla är lyriska och menar att det här är världens bästa sportbil. Själv vet jag ju inte men accelerationen i ovanstående klipp gjorde mig helt sjukt imponerad. Missa heller inte testfilmerna nedan! Läs resten av inlägget »
Efter de hemska morden i The Stepfather sitter nu Jerry Blake på rättspsyk. Han manipulerar sin omgivning och efter en våldsam flykt är han tillbaka ute i samhället igen. Ivrigt letandes efter en familj att nästla sig in i. När han träffar den nyligen frånskilda Carol och hennes tolvårige son är hans sökande över. Han förför Carol och spelar ett skickligt spel för att få makten över den lilla familjen.
Vi som har sett den första filmen vet förstås vad vi har att vänta oss. Saker och ting kommer snart att gå riktigt fel när Mr Blake ska skapa den perfekta familjen. Jerry har skapat sig en ny identitet som familjerådgivare (av alla yrken) och verkar vara den perfekta familjefadern i Carols ögon. Men det skiter sig snart såklart. Läs resten av inlägget »
I början av 80-talet (tror att det var 1982) såg jag en fredagswestern som kom att göra stort intryck på mig. Jag minns en hel del scener från den fortfarande. Framför allt slutet men det avslöjar jag självklart inte. Den hette Mannen Från Vidderna i tv-tablån, vilket var ett passande namn. Läs resten av inlägget »
Citat från prästen Lennart Kempe efter att han hört att killen (som är dömd för våldtäkt) han släppt in i kyrkan och låtit göra en kupp (till en hatkampanj på nätet mot sitt första minderåriga våldtäktsoffer) våldtagit ytterligare en ung tjej. Vi ser tydligt vem som det är synd om. Inte är det den våldtagna tjejen i alla fall. Läs resten av inlägget »
Ibland är det skönt att rensa hjärnan. Då kan det passa bra att 
Omslaget är rejält kryddat med omdömen från 
Dodges senaste version av den klassiska Challenger har på kort tid blivit en storsäljare i USA. Med kaxig retrodesign och ett relativt vettigt pris blev den populär och med prestandamodellen SRT-8 blev det rejält med fart i den också. Men så ofta så vill mycket ha mer och en massa tuners började modifiera bilarna. Många satsade på ökad effekt och väghållning. Andra valde att skapa olika body-kits för att ytterligare framhäva bilens djärva formspråk. Läckrast hittils måste nog 
Brittisk gangsterfilm har på de senaste åren gått från klarhet till klarhet. 
Efter de hemska morden i 
I början av 80-talet (tror att det var 1982) såg jag en fredagswestern som kom att göra stort intryck på mig. Jag minns en hel del scener från den fortfarande. Framför allt slutet men det avslöjar jag självklart inte. Den hette 
Citat från prästen 
Inlägg (RSS)
och