Kanonfilm

Kärt barn har många namn sägs det. Det talesättet kan man lätt applicera på den här filmen. Den går under namnet Dragon Fight, men kallas också för Dragon Kickboxer, samt för The Defector. På kantonesiska heter den Lung joi tin aai och den är ganska pillig att få tag på, om man vill ha den på dvd samt med text på engelska. Mitt exemplar fixades från Ebay och eftersom jag inte är någon fena på kantonesiska så har den engelsk text. Den var inte speciellt dyr, och eftersom jag antagligen redan sett det mesta sevärda ur filmen på youtube så var det väl mest ett köp för att fylla samlingen med Jet Lis verk. Dessutom är filmen en nostalgisk tillbakablick för oss som var med och tape-tradeade på det goda åttiotalet. 1989 fick jag inte tag i den, men nu är den alltså i min ägo sedan några månader. Cirkeln är sluten, livet har nu mist sin mening. Nä, nu skojar jag bara.

I Dragon Fight är Jet Li i sitt livs form, då den spelades in redan 1989 då Jet var ung, (26 år), sanslöst duktig, smidigheten personifierad och helt oförstörd av Hollywood. Jet spelar här tillsammans med den nu megaberömde Stephen Chow (Shaolin Soccer samt den maffiga Kung Fu Hustle) samt Dick Wei som även han är en väldigt duktig martial-artist med en massa filmer tillsammans med Jackie Chan på sin cv. Här finns med andra ord stora förhoppningar om tjusigt utförd gymnastik och kampsport på högsta nivå.

En sak är säker och det är att en sån här film ser man för att få uppleva en välkoreograferad uppvisning av smidighet, förmåga att bryta mot tyngdlagen samt att ge en elak motståndare på nöten. Du som vill se deprimerande och nerviga relationsdramer med inslag av brittisk diskbänksrealism indränkta i politisk korrekthet bör hoppa den här filmen. Men här får vi andra en bra möjlighet att få ta del av koreograferad fighting av högsta klass utförd av de vassaste utövarna som går att uppbringa, ackompanjerad av svulstig åttiotalspop. Det låter ofta som om inspirationen kom från Miami Vice, med den lilla men ack så viktiga skillnaden att syntharna och el-gitarrerna i Dragon Fight låter som om de var inköpta på Hobbex. Något som inte håller direkt högsta klass är ”skådespeleriet”, då många av de amerikanska ”skådespelarna” är fullständigt värdelösa och skulle inte ens platsa i en svensk lokalrevy. Det finns en anledning till att de två amerikanska ”skådespelarna” som ”agerar” amerikanska snutar inte har gjort en enda roll sedan deras insats här. Sen har vi fenomenet dålig lipsync, folk pratar och munnen rör sig en sekund för sent. Dubbningen är dessutom ett skämt. När den svarte gängkillen ska testa om kokainet är bra och säger med den värsta kinesiska brytningen att ”its gooäöd” skrattar jag så att tårarna sprutar. Att korsa en Kinesisk HongKongaction med amerikansk tidstypisk b-action visar sig vara en skapligt underhållande kombination. Action finns det massor av i den här rullen, både dåligt regisserade hyperintensiva skottlossningar men även välgjorda kampsportsinslag vilket gör den skapligt underhållande och varierande. Den som söker mästerligt cineastiskt stordåd med djup och realism letar någon annanstans.

Andra bloggar om: jet li, li, bruice lee, stephen chow, dick wei, kickboxing, karate, wushu, kung fu, shaolin soccer, kung fu hustle, cj7, dragon, dragon fight, dragon kickboxer, kiss of the dragon, danny the dog, the one, fearless, martial arts, kampsport, actionfilm, karatefilm, våld, diskbänksrealism, fläskfile, romeo must die, once upon a time in china, born to defend, the mask, black mask, expendables, the expendables, dödligt vapen, lethal weapon, enforcer, hitman, hero, rouge, warlords, sammo hung, jackie chan, chow yun fat, michelle yeoh, gong li, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

Inlägget postades onsdag 30 december 2009 klockan 1:58 f m och finns under Cheesy B-Film med charm, Film. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.