Kanonfilm

Den senaste tiden har jag införskaffat en hel drös med billiga dvd´s med filmer som jag sett när jag var yngre. En hel del av dessa är klassiska skräprullar som har ett slags nostalgiskt värde hos mig. Skitfilm med charm, skulle man kunna säga. Det har blivit dags att se en av dessa nu, och valet den här gången föll på Tentacoli. Eller Tentacles som den hette på engelska. Den svenska titeln löd Dödens Tentakler och filmen är en Italiensk-amerikansk historia med som släpptes 1977, ett par år efter den synnerligen mästerliga Hajen. I kölvattnet efter just Hajen kom massor av liknande filmer, ofta gjorda av tveksamma regissörer med låg budget och ännu lägre kompetens. Detta är en av dessa.

Tentacoli tillhör ändå undantagen då den lyckats att få in (ytterst respektingivande) tre Oscarsbelönade skådespelare i rollistan. Skådisar som John Huston, Shelley Winters och Henry Fonda går minsann inte av för hackor. John Huston var 71 när han spelade in den här filmen och hans roll som garvad journalist gör han bra.

Men Tentacoli har ett fel som gör att det oftast inte blir spännande, och det felet är dess musik. I en scen i filmen där bläckfisken ger sig på ett antal optimistjollar använder man sig av tidstypisk amerikansk popmusik. Det är inte bra, då det fullständigt tar död på spänningen. Tänk dig själv, vad hade filmen Hajen varit utan dess gastkramande musik? Tentacolis ”läbbiga” scener reduceras till noll och intet tack vare den fjompiga musiken. Någon vidare spänning blir det aldrig, men förmodligen blev folk rädda när den kom, då musiken inte var helt omodern. Nu ser jag den bara för att få en nostalgisk tillbakablick, och konstaterar att skådespeleriet är bra men att filmen som helhet inte lever upp. Effekterna håller inte måttet efter så många år heller, vilket så klart är synd men inte förvånande. Detta säger en hel del om hur bra Spielberg gjorde Hajen då den fortfarande är riktigt spännande och otroligt bra. Tentacoli är ungefär lika ”spännande och välgjord” som en reklamfilm för Lidl.

Andra bloggar om: daniel greene, dwayne, hands of steel, postapokalyps, janet ågren, kalkon, kultfilm, b-film, john saxon, , skräck, rysare, thriller, kultfilm, kult, uppföljare, b-film, oscarsgalan, oscar, oscarsvinnare, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

Inlägget postades söndag 14 februari 2010 klockan 1:09 e m och finns under Cheesy B-Film med charm, Film. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.