Okej, jag erkänner. Jag är ett fan av brittisk film. Jag tycker att Danny Dyer är en bra skådespelare och anser dessutom att Stephen Graham är en underskattad skådespelare. Därför känns det bra att de båda finns med i den här urflippade zombiekomedin. Dyer har under åren medverkat i en rad bra filmer, inte minst Football Factory, den fantastiska Business, Outlaw samt Severence. Recensioner på dessa kommer inom kort, jag har bara inte hunnit posta dem än. Det ska bli kul att se vad regissören Jake West hittat på.
Efter en mycket lyckad inledningsscen som presenterar huvudkaraktärerna på ett exemplariskt sätt rullar filmen på. Vi dras vi in i en historia om hur några grabbar som känt varandra länge ska festa till det rejält, då en vän till dem som bor ute på landet precis gått igenom en tuff skilsmässa. Receptet blir att partaja och det dröjer inte länge innan den mysiga stämningen bryts och helvetet brakar löst. Byns kvinnor har på något sätt smittats av ett virus som förvandlat dem till (enligt Danny Dyer i filmen) ”en armé av ursinniga manshatande feministkannibaler”.
Nu vet du var ribban ligger och om filmen kan vara nåt för dig. Förvänta dig inte något brittiskt drama med inslag av diskbänksrealism, utanförskap, arbetslöshet eller något i stil med Ken Loachs socialrealistiska filmer. Här är det rakt på sak och golfklubbor och annat används flitigt till annat än just golfspelande. Det blir lätt komiskt och underhållande när man ser engelska medelålders män beväpnade med porslinstomtar och golfklubbor slåss mot skogstokiga muterade kvinnliga kannibalzombies med yxan i högsta hugg.
Det är lågbudget, visst. Men jag köper det och det finns en klar ambition att filmen ska roa och vara överdrivet splattig, och det märks att man haft roligt när man spelat in den. Dessutom finns en svart humor som i vissa scener är svår att värja sig mot. Doghouse var mer underhållande än vad jag hade räknat med och skådespelarna är faktiskt bra. Det räcker för mig och jag hade kul under de dryga 85 minuter som filmen klockade in på.
Bilden på dvd´n är okej men ganska blaskig i färgerna. Ljudet är dock i DTS vilket alltid är trevligt.
För er kvinnor som inspirerats av filmen så finns det i alla fall någon som har liknande synpunkter på män som de stackars muterade kvinnorna i filmen. Begreppet könskrig kanske ni kommer ihåg. Och inlägget nedan är fan i mig mycket mer skrämmande än filmen. Ett schablonexempel på en människa i behov av professionell hjälp.
Andra bloggar om: doghouse, jake west, danny dyer, stephen graham, zombies, fi, feministiskt initiativ, feminism, radikalfeminism, filmer som inte ska tas på allvar, skoj, tokigheter, splatter, gore, skräck, golf, frisör, saxat, kannibal, kannibalism, mondo, braindead, lågbudget, komedi, svart humor, Gudrun Schyman, Stina Sundberg, Ireen von Wachenfeldt, könskrig, män är djur, adele silva, noel clarke, emil marwa, football factory, severence, christina cole, terry stone, emmerdale, brittisk, uk, england, this is england, london to brighton, kanonfilm, independent, lågbudget, suverän, kanonfilm, otrolig, thriller, drama, action, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,
”>
Inlägg (RSS)
