Ett av Sveriges senaste bidrag till genren ”den som ger sig in i leken måste leken tåla-filmer” är uppföljaren till Sökarna. Uppföljaren fick undertiteln Återkomsten, och inte Rebelz som det var planerat tidigare.
Kortfattad handling:
Efter en fritagning från fängelset Kumla är Jocke tillbaka i våldets och kriminaliteten onda spiral igen, hans förflutna jagar honom ständigt samtidigt som han träffar sin kärlek Johanna (Johanna Sällström). Johanna vill att Jocke ska lämna sitt gamla liv, hon ger honom en andra chans medan han dras till sina gamla kriminella vänner Ray (Ray Jones) och Mats Karlsson (Mats Helin).
Den så kallade actionscenen i början när polis Larsson eller vad han heter ska ”visa vad han tränat på” är så makalöst tragisk att man bara vill gråta. Oj oj oj, vad häftigt med ”karatesparkar” i knähöjd med styrka och kraft som knappt skulle bita på en tredjeklassare. Jag har sett fem minuter, kvar återstår åttio. Strax efter börjar en biljakt (stilpoäng att man valt en Chrysler 300) med tungt hip-hop-gung på svenska, ”priset är högt för dom som lever mitt i smeten” sjungs det. Ungefär samtidigt vänder sig min polare till mig och frågar om vi ska dra i oss en massa sprit, för att göra det lite mer uthärdligt alltså. Tyvärr behöver jag min Southern Comfort imorron, annars var det ett riktigt bra förslag.
Filmens bästa replik står Thorsten Flinck för när han i rollen som Zoran ber Matte att gå ur bilen, -Ut härifrån, Bwöääh! En replik som är lika suverän som underskattad, som jag hade missat om jag inte hade haft svensk text på. Bwöääh. Helt klart ett användbart ord.
Det är konstigt det här med att göra svensk actionfilm, att det ska vara så svårt att få till det. Det är lite som att se ett gäng svenska militärer ute på övning, tankarna går till 91:an eller kanske till 47:an löken och inte alls åt Plutonen eller Sniper-hållet. Sökarna 2 går inte till historien, men jag hoppas att man fortsätter med actiongenren inom svensk film. Den kommande svenska Gangster med Persbrandt i huvudrollen verkar lovande. Hoppas att man inte blir besviken igen bara.
Inlägg (RSS)
För mig så har både Sökarna 1 + 2 ett mer av ett budskap, kanske framförallt den secen som ovannämnd kritiserar. Defakto att människan i Sverige aldrig får en 2:a chans och jantelaget även hos poliser är påtaglig.
Har man en gång suttit så sitter man for life i Sverige och denna scen symboliserar så starkt hur, i detta + många fall till, poliserna själva skapar sin brottsling som faktiskt har lagt ner. Polisens underbetalda/ lågavlönade avundsjuka på hans bil är påtaglig och synen på honom som en f.d. kriminell existerar inte – synen på honom, precis som många andra i samhället, är fortfarande kriminell!
Det är märkligt, hur godtrogna vi är våra poliser och rättsväsende som vi tror sköter sig till punkt och pricka. Sedan kan vi givetvis tala om hur det är gjort, vilken kan vara skrattretande många gånger – men budskapet i filmen, främst i denna scen, är faktiskt så nära verkligheten som man kan komma. (Bortsett då kanske ifrån sparringen med polismannen).
Mentaliteten och provokationen ifrån polisen är -och kommer inte att vara någonting sällsynt, inte heller ett gripande för att man vill förklara sig eller sin oskuld. – Då är man ”hotfull” och skall ”lugna ner sig…” Så ser Svensk polis ut – Oavsett om Du vill det eller ej!
[…] – Afrikanen Wallander – Mörkret Wallander – Mastermind Irene Huss – Tatuerad Torso Gangster Sökarna II Johan Falk – […]