Kanonfilm

10 PRINT ”Sinclair Spectrum rockar”
20 GOTO 10

För 26 år sedan gjorde Clive Sinclair genidraget att lansera Sinclair Zx Spectrum, efterföljaren till datorerna Zx80. och Zx81 . Sinclair var en mästare på att sälja sina produkter och det dröjde inte länge innan Spectrum var den mest sålda datorn i England. En bedrift som ledde till att Clive numera kan tilltalas med epitetet Sir.

Modellerna var två till antalet och man kunde välja mellan antingen 16 eller 48 kb i ramminne. Inget kraftpaket med andra ord, det finns faktiskt mer minne i kalkylatorn i Windows Xp. Försäljningen gick bra och den ökade ytterligare när man vässat marknadsföringen och byggt upp ett stabilt återförsäljarnät. Priset var konkurrenskraftigt vilket ledde till en lavinartad försäljning. Efter något år hade man sålt över en halv miljon enheter. Det gick bra i Sverige också och Spectrum blev snabbt ett begrepp bland hemdatorer. Efter ett par år presenterades en kraftfullare version. Denna gång med ett riktigt tangentbord och med ett ramminne på 128kb.

Spectrum var den första datorn från Sinclair som kunde hantera färg. Färggrafik i upplösningen 256×192 pixlar var inte vardagsmat i början av 80-talet, även om det bara handlade om åtta färger. Detta i kombination med lågt pris och stora mängder spel och program såg till att många datorintresserade valde just Spectrum istället för konkurrenter som Commodore 64, Msx, Sord M5 och andra fabrikat. Speltillverkarna jublade, även om vissa spelföretag inte gillade Spectrums färghantering. Det släpptes spel i hundratal och man satsade även på nyttoprogram. Går man tillbaka och tittar i annonser ser man att Spectrumägaren kunde göra i stort sett vad som helst med sin lilla färgglada dator. Tillbehör fanns det gott om, microdrive mus, modem, ljuspennor och annat gick att köpa. Möjligheterna var enorma, om man fick tro reklamen.

1985 kostade en Spectrum 48k respektingivande 2150: -, i Sverige och ville man slippa det sladdriga gummitangenterna kunde man för drygt en tusenlapp extra få ett riktigt tangentbord. Detta ger oss en strippad dator med ett hyfsat tangentbord för den facila summan av 3150: – vilket borde motsvara runt 6000: – i dagens penningvärde. Spectrum + med 128kb minne kostade 2700: – i juni 1986. Detta var en positiv prisutveckling med tanke på minne och tangentbord om man jämför med priset på den första versionen. Skulle man ha en komplett ”arbetsstation” med färgskärm, microdrive, mus och interface drog det dock iväg rejält. Totalsumman landade ofta på över 9000: -, vilket var en ansenlig summa för 23 år sedan. Höll man sig dock med tv-apparaten hemma som bildskärm kunde man kapa priset med över 4000: –

Den stora anledningen till att Spectrum slog igenom var definitivt dess förtjänster som ren nöjesmaskin. Spelföretagen pumpade ut mängder med spel till den lilla maskinen. Som om inte detta var gott nog så fanns det flera tidningar som enbart skrev om Spectrum. De var så klart på engelska och Sinclair User och Your Sinclair stod högt på inköpslistan i pressbyrån. Undertecknad fick Spectrum 48k i originalkartong, en joystick, samt en proppfull Ica-kasse med spel på köpet en spännande dag 1986. För detta betalade jag ”endast” 1800 kr. Spelen låg på kassettband och på ett 90-minutersband fick man in en hel del. Spelen laddades in från en vanlig bandspelare, Load”” är en term som användes flitigt av ungdomen på åttiotalet. Undertecknad fick efter flera års användande reparera tangentbordet. Detta då membranet under gummiknapparna med ”-tecknet totalt slitits ut. Det kostade 400 kr och jag minns det som om det var igår. 400 kronor var en saftig slant 1986, speciellt för en gummibit som i bästa fall var värd ett par spänn.

Spelen då? Jo det är med en tår i ögat som jag tittar tillbaka på mästerverk som Konamis klassiska Yie-Ar Kung Fu. Ett spel som kostade 139kr på kassett på Tempo 1986. Andra godingar som bör nämnas är Clive Townsends ninjalir Saboteur. Green Beret, Commando, Dynamite Dan och Elite är andra spel som tillhörde toppskiktet. Utrustad med en vit quickshot joystick kunde man slå ihjäl åtskilliga timmar framför datorn. Programmerarna var på den här tiden experter på att utnyttja vartenda byte av datorernas prestanda optimalt. Hur ska man annars kunna förklara kulten runt vissa spel som höll ungdomar stillasittande framför sina små datorer under åttiotalet?

Det var med sorg i hjärtat som jag stängde av min pc för några veckor sedan. Jag hade då försökt återuppliva Spectrumnostalgin genom att ladda ner lite Spectumlir till datorn. När jag spelade dem på min pc samma kväll dog en del av min själ. Spelen som man suttit med i timtals tidigare kändes minst sagt, hrm torftiga och urtrista. Speciellt snygga att titta på var de heller inte. Trots detta kommer jag att se tillbaka på mina Spectrumdagar med glädje då de har gett mig och mina kompisar en hel del underhållning, och det är svårt att klaga på!

Andra bloggar om: spectrum, hemdator, speldator, commodore, c 64, konami, msx, vic 20, sinclair, quickshot,

Inlägget postades tisdag 18 mars 2008 klockan 7:46 e m och finns under Personligt. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.