Patrik Sjöberg är en person som rör upp känslor. Med sin självsäkra attityd och stundtals kaxiga stil är det många som idiotförklarat honom och media har ofta mer fokuserat på hans vilda leverne och hans partajande, hans otaliga affärsprojekt samt allt snack om fylla, kokain och tjafs med skatteverket än om de sportsliga framgångarna. När så Patrik själv efter tränaren Viljo Nousiainens död beslutade sig för att berätta om dennes pedofila böjelser och sexuellla utnyttjanden av unga idrottskillar skrevs det spaltkilometer i media. Faktum är att det skrevs så pass mycket om boken i skvaller- och kvällspressen att jag funderade på att strunta i att läsa boken. Allt snaskigt och spännande hade väl redan läckt ut i pressen, skulle det inte kunna vara så att bokens andra delar skulle vara en i raden av halvt uppdiktade och politiskt korrekta självbiografier skrivna av huvudpersonens journalistpolare?
Knappast. Den här idrottsbiografin bjuder på en rak och väldigt intressant skildring av livet som elitidrottare i med och motgång. Den är skriven med stor inlevelse och här finns en rejäl dos humor och självdistans, men också den sedvanliga kaxigheten och tuffa attityd som blivit lite av Sjöbergs signum. Det är rappt skrivet, lättsamt och väl avvägt. Sjöberg berättar om sin karriär, sina val och sin syn på såväl sig själv, på media samt på sina konkurrenter. Det blir stundtals väldigt underhållande, och hans skildring av relationen med Viljo Nousiainen resulterar i väldigt obehaglig läsning. Men boken ger också en väldigt intressant bild av hur det går till i idrottsvärlden. Här finns politik, särbehandling, svarta pengar, droger, självgoda idrottspampar och annat smaskigt. Sjöberg berättar också om nackdelarna med kändisskapets baksida, men också om rutten journalistik och busiga kollegor samt makalösa fester under mästerskap. Det blir mycket fylla och det är inte utan att man undrar hur i helsike karln lyckades leverera efter att ha partajat så hårt. Han berättar också om intrigerna kring inspelningen av Mästarnas Mästare och de hyss han hittade på under några veckor på Malta. Även kapitlen som handlar om livet i Brasilien samt jet-setlivet i Marbella skildras öppenhjärtligt och osentimentalt.
Det står väl klart att Patrik inte är guds bästa barn, men jag blev verkligen imponerad av hans agerande i vissa delar av karriären. Men, det finns så klart mindre smarta upptåg och han hamnade ju i en hel del situationer där han definitivt borde ha agerat annorlunda, sagt av Kapten Efterklok. Sedan har vi den idrottsliga delen med en mängd helt makalösa prestationer, och tre OS-medaljer och en massa världsrekord, inte att förglömma. Det hade dock varit skoj att få läsa lite mer ingående om hur hans träning såg ut, men det är en randanmärkning. Markus Lutteman har tillsammans med Patrik skrivit en lite drygt 400 sidors rafflande sportbiografi som är som klippt och skuren för sträckläsning. Den är befriande fri från hyckleri och lyser av självdistans med ett humoristiskt anslag. Dessutom tar den upp ett hemskt ämne som ledde till att organisationen BRIS dagarna efter att sanningen kommit fram fick ta emot dubbelt så många telefonsamtal om sexuella övergrepp mot barn jämfört med samma period 2010. Sjöberg drog fram ett fruktansvärt ämne i hetluften och fick dessutom stöd av flera andra av Nousiainens adepter vars samlade berättelser slog ner som en bomb i idrottssverige.
Boken är viktig, och det var en riktig pageturner. Rekommenderas starkt!
Inlägg (RSS)