Så var det dags för Mc-mässan i Älvsjö. Nu var det bra länge sedan jag var där sist, och jäklar vad med hojar som fanns representerade i år. Mitt intresse för motorcyklar är dock relativt sunt och ska sanningen fram så har jag faktiskt inget mc-kort. Kört lite har jag gjort ändå, men inte i trafiken. Om jag skulle göra slag i saken och ta ett kort någon gång så vet jag ärligt talat inte vad jag skulle skaffa för hoj.
Superbikes går bort direkt, vilket vi kan tacka försäkringsbolagen för. Custom då? jo varför inte. Men då ska det vara en Victory och helst en Vegas Jackpot som på bilden här ovan. Eller kanske rent av en Hammer S i vitt och rött. Men jag tilltalas även av små smidiga hojar, vilket gör det än mer komplicerat. I den här bildposten har jag lagt upp bilder på hojar som tilltalar mig rejält.
Jaha, en Victory Hammer S. Vrålsnygg, låg och lång muskelcruiser. Helt rätt färgkombination. 106 cui och moderata 90 hästar ur 1731 cc. 205.900:-
Moto Guzzi V7 Racer är en nostalgiflirt som heter duga med nummerlapp och annat skoj. Definitivt inget effektmonster utan en vanvettigt vacker hoj med massor av krom. Hur sexig som helst. Ge mig…
Ok, HD lockar mig inte så mycket. Det finns fina modeller som till exempel V-Rod Muscle, men den här är ju också väldigt tjusigt customiserad och har fått en hel del kärlek.
Nu börjar vi tala tjusig italiensk design av bästa sort. MV Agusta F4 RR, som en Lamborghini på två hjul. Med 201 hk vid 13600 rp/m och en matchvikt på 190kg lär det röra på sig rejält. Fast handen på hjärtat tycker jag nog att deras streetfighter Brutale 800 är mer lockande.
Ducati 848 EVO, det blir väl knappast sportigare. Det skulle väl i så fall vara deras 1199 Panigale i så fall. Eller den tokigt maskulina Diavel, i kolfiber.
Den här tjusiga och otroligt nätta KTM Duke 390 blev jag nästan lite kär i. Så smidig och så allround! 139 kg lätt och 44hk. Men när man såg att DUKE 690 bara vägde ett tiotal kilo till så är den ju mycket maffigare… Fast 390:an var jättefin.
Yet another HD som fått massor av kärlek.
Gult är inte fult och här hade man förutom den sköna scramblern i förgrunden baxat in en knallgul buss också.
Otroligt. Vilket makalöst arbete som Torgil Duncansby lagt ner på sin kolfibersmyckade V-Most! Man kan sitta en halv dag och titta på alla detaljer.
Kul på tre hjul med en Can-Am.
Alltså om man döper en mopedbil till GTO, då är man nog fan inte klok. 132000:- NKR som den kostar är heller inte klokt.
Inlägg (RSS)