Kanonfilm

Dessa tre böcker är nu utlästa och här efter hoppet kommer en kortare text med lite synpunkter på dem. Jag har precis läst klart Svensk Maffia – Fortsättningen av Lasse Weirup och Matti Larsson. Det gick fort, tog lite drygt 2 dagar. Sedan har jag satt tänderna i Maximal Rock N Roll som är en mastig tegelstenspocket om AcDc och bandets långa karriär. Samtidigt läste jag även ut Kalle Linds eminenta humorpärla Människor det varit synd om.

Svensk Maffia – Fortsättningen var precis som föregångaren som släpptes för ett par år sedan svår att lägga ifrån sig. Det tog två kvällar så var den slut. Med samma känslor som jag hade när jag läste del ett. Man baxnar när man ser hur mycket skitfolk det finns i det här landet, samt hur fullständigt känslokalla individer vi har ute i samhället. Människor som dessutom ger sig på helt oskyldiga. Välskrivet och samtidigt väldigt obehaglig läsning, som såklart också är oerhört spännande.

Maximal Rock n Roll, det ska erkännas att jag började nästan tröttna på den här genren efter att ha läst om Motley Crue, Marilyn Manson och senast en snudd på vedervärdigt inställsam drapa om Bruce Dickinson (som enligt bokens författare troligtvis är världens bästa människa alla kategorier genom alla tider). Nu är turen kommen till AcDc och jag hoppas att boken som är oroväckande tjock fokuserar på bandets storhetstid och inte börjar när Angus och Malcolm var spermier. Efter en inledning om ca 120 sidor där man hyllar samtliga band från Australien börjar dock boken att ta fart. Eftersom boken handlar om AcDc hade jag nog helst sett att boken gick mer på sak och inte fokuserade så mycket på tiden innan, men det är min personliga åsikt. De riktiga hardcorefansen lär gilla den av just den anledningen. Den är välskriven och lättläst, och när man klarar av inledningen så belönas man med spännande anekdoter samt en insikt i hur det var att vara rockstar under den tiden. Att Bon Scotts livsöde skildras vet vi ju, men det är spännande läsning och det jag ville veta var hur det gick till när Brian Johnson kom med i bandet och detta ger boken svar på.

Kalle Lind då? Jo hans bok visade sig vara en riktigt positiv överraskning. Jag har följt karln på webben genom åren och visste vad jag hade att vänta mig. Men blev ändå imponerad av hans stil och finess. Boken var otroligt svår att sluta läsa och jag längtar tills uppföljaren släpps på pocket. Bästa kapitlen? Carola, Moses och Lasse Berghagen om jag minns bäst. Bra jobbat Kalle!

Andra bloggar om: böcker, bokhora, litteratur, Murray Engelheart, Arnaud Durieux, pocketförlaget, svensk maffia, maffia, lappalainen, lasse weirup, matti, matti larsson, Maximal Rock & Roll, acdc, bon scott, angus young, australien, highway to hell, high voltage, razors edge, brian johnson, clive burr, malcolm young, fly on the wall, for those about to rock, its a long way to the top, maximum rocknroll, rock n roll, hårdrock, blues, kalle lind, människor som gått till överdrift, människor det varit synd om, humor, massmedia, suverän, kanonfilm, otrolig, thriller, drama, action, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

Inlägget postades söndag 28 november 2010 klockan 11:23 f m och finns under Bok. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.