Kanonfilm

Den klassiska bilden av en amerikansk bil från femtio eller sextiotalet anser nog de flesta vara en bil som är stor som en blåval, minst två och ett halvt ton tung, med jättefenor som är dränkt i krom med en mullrande V8 som drar bränsle som en Finlandsfärja. Men det finns undantag.

Ford insåg att det fanns ett behov av mindre modeller, många amerikanska familjer kunde ha nytta av en andrabil och då var en så kallad kompaktmodell lösningen. Ford tog därför fram sin Falcon, en modell som var lite mindre, nättare och såklart också billig. Succén lät inte vänta på sig, med hjälp av beprövad teknik i kombination med fin design sålde Falcon otroligt bra, även här i Sverige. I den här texten beskrivs den första generationen som tillverkades mellan 1960-1963.

Men hur liten var då en Falcon? Jämfört med den svenska mellanklassaren Volvo Amazon ser skillnaderna ut så här rent storleksmässigt:

Falcon: 4,59m lång, 1,78cm bred och 1,38m hög, vikt 1170kg, vikt per hk 10,70kg
Amazon: 4,45m lång, 1,62m bred och 1,40m hög, vikt 1100kg, vikt per hk (med B18) 12,9kg

Inga jätteskillnader, och trots allt så är med andra ord en Falcon lite större och lite lägre än den svenska bestsellern Amazon, med sin trygga B18-motor.

Det svenska försäljningsmaterialet berättar stolt om bilens förtjänster. Man pratade gärna om en fullvuxen amerikanare i europeiskt format som det så fint hette. Här fanns minsann goda utrymmen och plats för fem vuxna, med en motor med strålande acceleration och fina fartresurser och god totalekonomi.

Trots att bilen var billig med allt vad det innebar så lyckades man i marknadsföringen ändå på något sätt vända det till att den trots allt var hyfsat välutrustad. Men givetvis fanns det olika utrustningsnivåer för de som ville ha sin bil mer personlig och bättre utrustad. Metallicblå vinylsäten med gigantiska armstöd? Javisst det gick att få. Helsoffa fram samt träimitation längs karrossidorna? Absolut, det fixade man också.

Under huven på bilen i det här reportaget sitter den en sexcylindrig motor på 2,8 liter. Men det fanns också en version med en rak sexa på 2,3 liter. De som hade bråttom fick vackert vänta till 1963 då Fords V8 på 4,3 liter från den större Fairlane hittade ner i lilla Falcon. Effekten var moderata 90-100 hästkrafter i sexorna och åttan gav 164. Detta gjorde inte Falcon till några muskelbilar och vridmomentet i de sexcylindriga modellerna var inte mycket att hänga i granen. Men med åren så kom betydligt potentare versioner. 1963 års Ford Falcon Sprint Hardtop är en goding som börjar bli värd pengar nu, den är klart ovanlig.

Växellådan var tre- eller fyrväxlad manuell i de vanligaste modellerna som kom till Sverige, men den fanns även med automatlåda. Toppfart och accelerationssiffror talades det inte alls om i brochyrerna, däremot berättade man gärna om de långa serviceintervallerna och den låga bränsleförbrukningen. Men med solen i ryggen och pedalen i botten kunde man med lite tur nå 143km/h och avverka sprinten till 100km/h på cirka 15 sekunder.

Den första generationen bestod av massor av olika versioner i många olika utföranden. Volymmodellen var sedanmodellen med två eller fyra dörrar. Men man tillverkade också en kombimodell, en minibuss, pickupen Ranchero samt en cabriolet. Det fanns alltså en Falcon för alla och det är inte undra på att den blev en succé. Namnet Falcon hängde med ända fram till 2008 då Fords Australiensiska division beslutade sig att sluta tillverka den. Tidigare tillverkades den även i Argentina, där man lade ner den 1991.

Exemplaret på bilderna är som sagt en 62:a som jag fotograferade på PowerMeet och den var verkligen jättefin, även om den inte är direkt standard så har den en skön attityd och ser rackarns fräck ut. Den gick verkligen fint och drog många blickar till sig när den puttrade fram längs vägen. Det är tyvärr inte ofta man ser den här typen av billiga amerikanska bruksbilar. De flesta har skrotats och det är lika illa i USA, där de knappt hade någon status alls bland bilentusiasterna då de var nya. De var helt enkelt slit- och slängbilar som ofta brukades hårt och skoningslöst i vardagen, och som sedan oftast skrotades när det roliga var slut.

Text & foto © : Johan Åhlund