Kanonfilm

Jag passar på att skicka upp en bildpost från några av Vadstenas nostalgikvällar. Det var ofta fullt med folk, bra väder och inte helt lätt att fota alla gånger, men skam den som ger sig. Det trevliga är att det finns en så pass stor bredd på de utställda bilarna och många trevliga ägare som villigt berättar om sina ögonstenar. Dessutom fanns det kall öl och goda korvar tillhands vilket passade bra i det fina vädret. Bilen ovan tillhör de mer sportiga exemplaren av Fords nya Mustang. Här förfinad med detaljer från Brenspeed Racing och Chip Foose. Härlig färgkombination också!

Lika trevligt varje gång det kommer fram en snäll och väluppfostrad jycke och vill hälsa.

Den här gamla folkan (en 1300 limousine från 1966) har en härligt låg stance och helt otroliga cambervinklar. Fet, låg och i ett patinerat skick. Originalfantasterna lär väl ha ett och annat att säga om stuket, men det är kul att se de här gamla trotjänarna rulla på våra vägar.

Vid slottet låg även den här fina mahognybåten från den legendariske båtbyggaren Chris Columbus Smith som vid 13 års ålder byggde sin första båt och som sedan kom att kalla sina byggen för Chris Craft. Väldigt fin!

Fiat Abarth behöver väl ingen presentation egentligen. Skaparen Carlo Abarth är en legend med många smärtsamt fina bilar på sitt cv. Lägg därtill en av bilvärldens vackraste logotyper. En pytteliten bil med massor av attityd och som drar till sig folk som attan. Klart skojig att titta på. Den lär vara minst lika skojig att köra.

BMW´s lilla Isetta ser man inte varje dag. Det här exemplaret tuffade fram i maklig takt och föraren log kostant, vilket borde kunna tolkas som att en mikrobil som tillverkades i flera olika länder med blott 13 hästar kan ge en rejäl körglädje och charmiga upplevelser. Isettan på bilden är en 300, vilket betyder att den har en encylindrig fyrtaktare på 298 kubik under huven. Här finns fyra växlar framåt och back som bearbetas med en manuell låda. Med självförtroendet på topp, solen i ryggen och rejäl hemlängtan så kan man med lite tur blåsa fram i 85km/h, vilket säkerligen lär upplevas som extremt spännande och fruktansvärt snabbt.

Något starkare och snabbare än BMW´s lilla Isetta lär sverigebekanten Josef Zirkelbachs specialmodeller av Porsche vara. I början av 80-talet såg jag en kriminellt vacker gråsvart 911 sc (935 dp2 kallades den och den finns på en liten bild här och i den länken som ligger till vänster) som han byggt. En bil som syntes åtskilliga gånger i Bilsport och i andra tidningar. Efter att ha sett den skrev jag ett brev till honom (skriva brev var på den tiden inte speciellt analogt utan det var så man gjorde innan nymodigheter som mail kom) där jag undrade om han skulle kunna skicka mig en broschyr på sina skapelser. Efter någon vecka kom ett handskrivet brev till mig som tack för uppskattningen och en hel bunt (minst ett tjugotal) posters på hans olika modeller. Den dagen det brevet landade på hallmattan var jag troligtvis landets gladaste trettonåring. Tills några månader senare då jag fick post från brittiska TVR med en massa material om den nya 350i. På bilden syns en nästan två meter bred Porsche 928S från 1982. Mer om Josefs byggen finns här, här och här och här. Mest berömd blev han för sitt bygge av en DP1. En bil med en prislapp på 1,3 miljoner kronor (1988) och laaddad med 720 ylande turbohästar toppade 340 km/h och accelererade 0-100 km/h på 4,1 sekunder. Teknikens Världs testare var livrädda. Bara modifieringarna gick löst på 742.000:- det mesta med bilen var imponerande på den tiden. Inte minst priset.

Hudson hade en väldigt tjusig logo på sina klassiska bilar. Det anrika märket grundades redan 1904 och tillverkade bilar fram till 1957. Modeller som Hornet och Commodore blev populära men är ganska ovanliga i Sverige.

Oldsmobile Cutlass Supreme. Om jag någonsin skulle göra an actionfilm så skulle min hjälte definitivt köra den här bilen, i dessa färger. Stor, tung, hyggligt maskulin och med en enorm attityd! Som gjord för nattliga transporter genom skumma kvarter eller bensindoftande biljakter på bredställ längs med Route 66. Under huven fanns en v8 med förvånansvärt lite effekt, (170-185 hästkrafter) och i kombination med en tjänstevikt på lite drygt 1900kg så är det ingen raket vi ser på bilden. 0-100 km/h avverkades på lite drygt 11 sekunder. Men den är extremt maffig och den lät väldigt fint. Den hade dock oturen att drabbas av oljekrisen och effekten i de flesta amerikanska bilarna i slutet av 70-talet var relativt moderat då många tillverkare sänkte effekten för att få bättre bränsleekonomi. Men tro för den delen inte att Oldsmobile inte hade riktiga muskelbilar i sitt utbud. George Hurst som ägde Hurst Performance var tillverkarens hustrimmare och han satte på löpande band i 455 kubiktum stora v8:or på minst 390 hästkrafter i flera modeller. Hurst/Olds blev ett begrepp och bilarna betingar nu höga samlarvärden.

Ytterligare en klassisk Oldsmobile, en 88 Super från 1958 som är the american dream förverkligad. Med en v8 på 6.1 liter, lyx överallt samt mängder med krom var det kanske inte konstigt att den kallads för the ChromeMobile. Oldsmobile grundades av Ransom E. Olds 1897 och tillverkade under sina 107 år inte mindre än 35,2 miljoner bilar, en oerhört imponerande siffra. Märket fasades sorgligt nog ut 2004 och var då amerikas äldsta biltillverkare.

Ett skåp från Citroén i korrigerad plåt måste vara den perfekta firmabilen, om man är ute efter uppmärksamhet. Vilken blickfångare! Men faktum är att det här exemplaret är från slutet av sjuttiotalet! Om jag inte minns fel sa ägaren att den var från 1977 eller från 1979. Inte på långa vägar så gammal som man kan tro med andra ord. Modellen tillverades från 1947 ända fram till 1981. Under dessa 34 år tog man fram 473,289 exemplar i ett stort antal utföranden i fabrikerna i Frankrike och i Belgien. I grundversionen satt en rak fyrcylindrig motor på 50 hästkrafter under huven. Den lastade mycket men man fick inte ha speciellt brått när man skulle leverera varor, toppfarten nådde inte ens upp till 80km/h. Den som kände för att passera hastighetsgränsen 80km/h fick satsa på en HZ 78 med ytterligare sju hästrafter, och sedan stämpla fullt och hålla tummarna. Elaka personer beskriver bilen som en mix mellan ett nedgånget trädgårdsskjul och ett gristryne. Det är lite elakt faktiskt.

Text & foto © : Johan Åhlund