Kanonfilm

Med tanke på hur mycket det har regnats den senaste månaden så har konsumtionen av böcker hemma hos mig legat betydligt över medel i sommar. Lägg där till ett antal tågresor samt övrig aktivitet i form av transport så har det gått åt en del böcker. Reflektioner av dessa kommer att postas här på bloggen senare. Hur som helst så ser den nyligen inköpta bokhögen ut ungefär som vanligt. Läs mer HÄR och HÄR. Det är en salig blandning av fakta, deckare, thrillers, noveller och annat trevligt.

Om vi börjar underifrån så ser vi Dag Öhrlunds och Dan Buthlers Ares Tecken, den femte boken om kommissarie Jacob Colt och hans kollega Linda Schecker på kriminalen i Stockholm. Jag har inte läst någon av teamets tidigare böcker, men den inledande Mord.Net står i hyllan så jag börjar med den.

Sedan hade jag hört och läst lovande recensioner av Texasförfattaren Jeff Abbott och bestämde mig för att efter att ha hittat två av hans alster till snuskbra pris att slå till på Black Out, och Illusioner. Abbot är en ny bekantskap för mig, men han har hittills gett ut ett tiotal titlar som fått bra press.

Dean R Koontz läste jag nog allt av på åttio- och nittiotalet. Då skrev han väldigt spännande och underhållande trillers, minns sidvändare som Phantoms, Väktare, Sekten, Blixtsken, etc. Men runt 93-94 tyckte jag att han började spåra ur och att allt han skrev blev likadant. Men när han var som bäst var han i klass med Stephen King. Av någon oklar anledning har jag fått för mig att han kom på banan igen med böckerna om Odd Thomas (som jag har men inte har läst) och de här tre som jag nu köpt känns väldigt lovande. Titlarna Vansinne, Donatorn samt Hjälten hoppas jag är i klass med hans lite äldre titlar. Hoppas att jag inte blir allt för besviken bara.

Att Joseph Wambaugh är bra är det inte många deckarfantaster som tvivlar på. Inte GW heller. Hans snuthistorier om polisena på Hollywood Station har fått mig att sitta som klistrad i läsfåtöljen och nu när del tre: Hollywood måne, är här så kan jag knappt vänta på att få kasta mig över den.

Så ytterligare en musikbiografi. Hur många orkar man? Boken om AcDc var bra, den om Lemmy också. Boken om Marilyn Manson var vedervärdig och den om Bruce Dickinson var en total katastrof. Neil Strauss bok The Dirt om Motley Crue var underhållande, men så vida pass överdriven att den i mina ögon knappt är trovärdig för fem öre. Typ ”Innan vi drog upp på scen va, så drog jag 400 öl, två kilo kokain, lite extacy och åttio tuber karlssons klister, sedan satte vi på 56 tjejer var, och flög sedan ensamma till spelningen i Tokyo där vi redan på förmiddagen drog i oss MER än tre kilo kokain var, fattar du, tre kilo kokain VAR, från Colombia och fortsatte att supa och knulla” Ja så lät det i fem hundra sidor på rad ungefär. Verkligen troligt och sannerligen trovärdigt. Men Mick Wall har i alla fall ett intressant band att skriva om och boken om Metallica borde kunna bli hyggligt spännande om det inte är ytterligare en bok i genren som är typ ren fiction och en fem hundra sidor stapling av klyschor, lögner och ren idioti. Jag hoppas att den håller måttet och är en positiv överraskning i en genre där varenda nerknarkad föredetting inom rock branschen ser chansen till mera cash och drar igång en massa skitsnack/hybris/lögner för att verka vara så extremt jävla smart och hipp.

På tal om föredettingar så har min favoritskribent på Close Up, Mattias Kling skrivit ner en bok om killarna i Europe. Säljsnack som ”Här får vi ta del av framgångssagan men också bandets svårigheter med dålig rådgivning och stora ekonomiska problem. Vi tas även med på resan tillbaka mot toppen och ut på en lång comebackturné och flera livespelningar” lät lovande. Det gör även detta. Det verkar som om det finns den del skit att gräva i här.

David Eberhard är lite av en hjälte och hans senaste bok Normalt? – Från vansinnesdåd till vardagspsykoser ser jag fram emot då föregångaren var så pass lyckad och smart. Karln är så bright att det är en fröjd att läsa hans stundtals väldigt roliga men allvarsamma verk.

Sen måste jag ju ha lite actionraffel så Chris Ryans Strike Back verkade funka.

Stefan Tegenfalks deckare har jag inte bekantat mig med tidigare. Men när tvåan hade ett så pass tufft omslag så kände jag mig manad att slå till på både den första som heter Vredens Tid samt på Nirvanaprojektet. Tegenfalk har dessutom skrivit del tre: Den felande länken och snart är del fyra: Pianostämmaren här. Dessutom ska de filmas så han har helt klart något stort på gång med sina böcker om Walter Gröhn och Jonna Alicia de Brugge

Heinz Linges bok Med Hitler till slutet har nu översatts till svenska. Då passar det utmärkt med lite historieläsning och då Traudl Junges bok om hur det var att jobba som Hitlers sekreterare var intressant så köpte jag även Linges. Heinz Linge spenderade tio år av sitt liv i Adolf Hitlers tjänst. Han började sitt arbete som Führerns personliga betjänt 1935 och fanns vid hans sida mer eller mindre dygnet runt fram till dennes död i Berlin 1945. Linge var bland de sista att lämna bunkern och även den som fick till uppgift att avlägsna Adolf Hitlers och Eva Brauns kroppar.

Norrmannen Erlend Loe är en av världens roligaste författare. Står man bara ut med hans berättarteknik så har man många timmar av skratt framför sig. Jag har läst hans tidigare alster och skrattat rejält år Naiv Super, Volvo Lastvagnar och inte minst åt de två böckerna om Andreas Doppler. Gör vad du vill som jag läste senast var dock inte hans bästa. Och så visade det sig att han nu släppt en ny med titeln Stilla dagar i Mixing Part. Dessutom hade den suveräna Blåst kommit in igen som pocket. Det var bara att köpa dem direkt. Med en handling som denna måste man ju läsa den: Under sommarsemestern ska familjen Telemann hyra ett hus i Garmisch-Partenkirchen, eller Mixing Part som det olyckligt blev översatt till i Googles översättningsprogram som deras tyska värdpar använt sig
av vid korrespondensen. Mamma Nina älskar allt som har med Tyskland att göra medan pappa Bror har svårt att bortse från nazityskarnas härjningar under andra världskriget. Vilket inte bara ställer till problem i relationen till Nina utan också vid konversation med tyskarna.

Betydligt allvarligare blir det i Anders Jallais thriller Spionen på FRA. ”Jag hoppar av. Du och SSI är ansvariga! Jag vet det”, säger Anton Modin, dykare och före detta flygofficer, till chefen för Sektionen för särskild inhämtning och slänger sin skriftliga uppsägning på bordet. Han har just mist sin hustru och sina två barn vid Estonias förlisning och han ger militära SSI skulden för katastrofen. Fjorton år senare får Anton Modin ledtrådar till en väl bevarad hemlighet. Den svenska marinen har på 80-talet sänkt en sovjetisk ubåt i Stockholms skärgård. Med tanke på författarens bakgrund så kan det här bli riktigt tight och spännande.

Roslund och Hellström har en flång ny bok ute, men jag har inte hunnit med alla böcker om Ewert Gräns än. Flickan under gatan är den fjärde och den har flera av mina vänner rekommenderat vilket känns lovande. De tidigare böckerna har varit väldigt bra och den här har på något sätt slunkit undan. Det ska det bli ändring på nu. Jag är också sugen på den nya Två soldater och gillade ju Tre sekunder rejält.

Born To Run säljer så in i bomben. Den verkar alla ha läst. Precis som med Paulo Coelho. En bok som alla hippa kändisar har i sin väska och gärna visar upp på stan, iförda Fivefingers. Löpning är för mig ett nödvändigt ont och kanske kan Christopher McDougalls supersäljare så fart på motivationen?

Slutligen lite deckarraffel signerad en riktig mångsysslare, nämligen Hans Rosenfelt. Men han har inte skrivit den ensam, utan bildar ett team med Michael Hjorth. Tillsammans skriver de snutäventyr med kriminalpsykologen Sebastian Bergman i spetsen. Lärjungen är den andra delen i serien och det blir nog att införskaffa Det fördolda på pocket och läsa dem i rätt ordning. Återstår att se om de är så bra som folk säger.

Text och bild : Johan Åhlund

Andra bloggar om: ares tecken, mord.net, dag öhrlund, tobias buthler, jeff abbott, black our, illusioner, dean koontz, dean r koontz, hjälten, donatorn, vansinne, phantoms, blixtsken, väktare, trasdockan, psykopaten, odd thomas, border odd, alltid odd, josep wambaugh, hollywood station, hollywood måne, james ellroy, gw, mcbain, hollywoods kråkor, harry bosch, ian rankin, connelly, mick wall, metallica, james hetfield, lars ulrich, cliff burton, metal, the dirt, neil strauss, jenna jamesson, the game, maximal rock n roll, acdc, marilyn manson, bruce dickinson, lemmy, motorhead, david eberhard, normalt, psykologi, lättkränkta, ingen tar skit, chris ryan, andy mcnab, fight back, strike back, tegenfalk, nirvanaprojektet, pianostämmaren, vredens tid, med hitler till slutet, hitler, traudl junge, heinz linge, erlend loe, stilla dagar i mixing part, naiv super, blåst, doppler, humor, volvo lastvagnar, fakta om finland, anders jallai, spionen på fra, thriller, signalspaning, ubåt, u137, u571, jakten på röd oktober, tom clancy, only young twice, mattias kling, historien om europe, kee marcello, europe, cherokee, final countdown, bagageapa, ekonomi, bahamas, ekobrott, svindel, flickan under gatan, ewert grens, två bröder, tre sekunder, roslund, hellström, born to run, löpning, löpningens själ, barfotalöpning, fivefingers, maraton, triathlon, jogging, christopher mcdougall, coelho, alkemisten, milen, acis, nike, adidas, det fördolda, lärjungen, hjorth, rosenfelt, hans rosenfelt, tv4, parlamentet, keppler, böcker, bokhora, litteratur, Murray Engelheart, Arnaud Durieux, pocketförlaget, svensk maffia, maffia, lappalainen, lasse weirup, matti, matti larsson, Maximal Rock & Roll, acdc, bon scott, angus young, australien, highway to hell, high voltage, razors edge, brian johnson, clive burr, malcolm young, fly on the wall, for those about to rock, its a long way to the top, maximum rocknroll, rock n roll, hårdrock, blues, kalle lind, människor som gått till överdrift, människor det varit synd om, humor, massmedia, suverän, kanonfilm, otrolig, thriller, drama, action, dvd, blu-ray, bildkvalitet, referensfilm, film, videofilm, dvdfilm, johan åhlund, kanonfilm.se, ålund, åhlund,

Inlägget postades torsdag 2 augusti 2012 klockan 9:50 e m och finns under Bok. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.